Familjen, gården och fotografiet (exemplet Vetlycke)

Etiketter

, , ,

Bunt_1

Att låta fotografera familjen uppställd med den egna gården / huset som bakgrund var något som mer eller mindre ”hörde till” när fotografier blev vanligt förekommande. Bilderna ramades in och hängdes upp på väggen eller beställdes i vykortsformat och skickades/gavs bort till släkt och vänner. Sin storhetstid hade dessa bilder under perioden ungefär från förra sekelskriftet och fram i 1930-40-talen. Sedan tog antagligen flygfotografiet lite över den rollen. I bakgrunden kan man nog ana stolthet och status – familjen, hemmet och jorden var det centrala i det gamla bondesamhället.

Med tiden har många av dessa bilder naturligtvis fallit i glömska när sammanhanget gått förlorat. Och som vanligt när inget finns skrivet på bilderna kan det vara svårt för en sentida betraktare att veta vad det är man ser. Bilden här ovan är just ett sådant fall. Ett fall som dock fick en lösning!

Fotot fanns på den gamla släktgården på min farfars sida, Emnabo i Torsås socken. När jag lånade det för inscanning för något år sedan sade det mig inte så mycket. Själva huset var dock en ledtråd. Typen av byggnad är vanlig i trakterna kring Torsås så det var säkert ett hus i närheten. En gissning var också att det var en gård som tillhört någon i släktkretsen kring Emnabo, även om man inte kunde vara helt säker. Ortnamn som Emnabo, Getnabo, Karsbo och Vetlycke dök upp i tankarna. Jag lade upp bilden i en intressegrupp för gamla och nuvarande Torsås-bor på Facebook. Fanns det möjligen någon som kände igen gården? Det var inte så osannolikt att den skulle finnas kvar…

Ingen viste, men det kom några svar. Ett tips jag fick var att det kunde vara en gård i Vetlycke. Huset och hur det såg ut runt omkring verkade stämma med ett hus i bokverken Sveriges Bebyggelse från 1950-talet och Gods och Gårdar från 1939. Vetlycke 5:1 eller i den äldre boken Vetlycke 2 eller Norra Vetlycke. En gård som sades vara en släktgård sedan 1827, huset byggt 1911, ägare 1939 Gustaf Mauritz Persson, son till Per Månsson. Lite arkivstudier visade att dessa personer faktist var mina släktingar. Per Månsson var kusin till min farfars mor. Gustaf Mauritz således min farfars syssling. Det såg lovande ut, till och med mycket lovande!

För att få en slutgiltig bekräftelse började jag spåra levande släktingar, vilket med ledning av uppgifterna i nämnda bokverk lät sig göras utan större svårigheter. Gården verkade fortfarande vara i släkten. Vanliga söktjänster på Internet som birthday.se och Eniro gav de uppgifter som behövdes. Jag skrev ut en kopia av bilden och ett brev med vädjan om hjälp och skickade iväg det till den äldsta levande släkting jag kunde spåra. Någon vecka senare kom ett telefonsamtal från en dotter till den uppspårade släktingen. Jodå, visst stämde det! Bilden föreställer gården Vetlycke 5:1, tidigare Norra Vetlycke 2.

Gustaf Mauritz Persson övertog gården 1928. Han var född i gården 1896 som äldste son till Per Månsson (8/11 1861-23/12 1937) och Annette Maria Petersdotter (1867-1940). Det är alltså Per Månsson och hans hustru Annette Maria som tillsammans med barnen poserar framför gården på bilden. Deras barn var förutom Gustaf Mauritz: Gärtrud Elisabet (1898-1989), Bror Gerhard (1900-1973), Erik Robert (1901-1974?), Karin Gunhild (1902-1981) och Per Artur (1907-?). En av sönerna saknas på bilden. Av barnen utvandrade Erik Robert 1923 till USA och Per Artur till Kanada 1927. Hur det gick för dem på andra sidan Atlanten vet jag inte.

Per Månsson var son till Måns Andersson (1817-1898) från Kvilla nr 2 (äldre stavning Qvilla). Måns gifte sig med Gertud Larsdotter (1821-1900) från Stora Emnabo. De övertog gården i Vetlycke efter Gertruds syster Maria och Måns bror Nils som hade köpt gården ca 1827. De var dock barnlösa. Gertrud och Maria hade en bror Anders (1809-1894), som blev min farfars morfar.

Annonser

Weinhardt på Vennerslund – en släkt med Gökalund-anknytning

Etiketter

, ,

Förutom släktforskningen har jag ägnat en hel del tid åt samhället Bergkvara med Gökalund (söder om Kalmar) och dess historia. När man forska om en ort på det här viset stöter man på många olika personer och sidospår. Det här inlägget handlar om ett sådant sidospår, en släkt med namnet Weinhardt. Ett par herrar ur denna släkt drev bageri och handel i Gökalund. Axel Gottfrid Weinhardt kom från Torsås socken 1882 och startade en bageri- och handelsrörelse som efter hans död drevs vidare av änkan Inga och senare av sonen Gottfrid Theodor. Han lämnade dock Gökalund 1905 och flyttade till Kalmar där han enligt tidningsnotiser drev handel i stadsdelen Johanneslund.

När Weinhardts ”kom till byn” slog de sig ner på en fastighet under gården Siggatorp som bar namnet Vennerslund (ibland stavat Wennerslund eller Wännerslund). Här fanns ett hus med affär i en länga ut mot landsvägen (bilden!). Huset revs någon gång före 1920 då handlanden J. A. Svensson byggde nytt. Svensson var den som efterträdde Weinhardt som handlare i fastigheten och han köpte huset 1907 av förre nämndemannen i Gata, C. A. Larsson som hade friköpt tomten från Siggatorp 1898. Svenssons hus brann ner 1937 och ersattes i sin tur av ett nytt, för många Bergkvarabor ännu känt som ”Grattes” efter Sidney Gratte som med sin familj drev affär i huset under många år. I dag är det pizzeria i huset som ligger i korsningen mellan E 22 och Torsåsvägen.

Affärshuset Vennerslund omkring 1910. Till vänster i förgrunden skymtar Gökalunds mejeri. Detalj från vykort.

Vennerslund var ett namn som kring slutet av 1800-talet konkurerade med namnet Gökalund. Men bägge namnen är äldre än så. När det gäller Vennerslund dyker namnet upp redan under tidigt 1800-tal. Den 19 juli 1815 tog lungsoten handlanden Lars Wennbergs hustru Anna Brita Forslund ”på Wennerslund”. Det är väl inte en allt för djärv gissning att namnet Wennberg givit upphov till Vennerslund. Makarna Wennberg skrivs dock i alla andra källor som boende i Skällenäs, på andra sidan landsvägen. Hur det hänger ihop med fastigheten på Siggatorps ägor är oklart. Vilka som bebott huset på Vennerslund före Weinhardts och hur gammalt huset som fanns där då var återstår också att reda ut.

För att återvända till släkten Weinhardt. Namnet med sin utländka klang fångade mitt intresse. Var kom de ifrån ursprungligen? Det fick jag aldrig svar på men spåten förde på vindlande vägar via Torsås och Gullabo socknar samt lite Blekinge till Vissefjärda och Långasjö socknar. Längre ner än 1700-talets andra hälft kunde jag inte följa spåret (det äldsta ledet med benägen hjälp från Rötters utmärkta Anbytarforum). Det som framkom redovisas i sammanställningen här nedan, med förhoppningen att någon annan kanske kan få glädje av uppgifterna.

===========================

1. Gottfrid Theodor Weinhardt. Handlare. Född 1873-06-22 i Torsås 3, Torsås socken, Kalmar län. Död 1949-05-30, Tulegatan 30, Sundbyberg. Gift med Anna Elise Larsson, född 1872-12-08 i Hulekvill, Torsås socken, Kalmar län, död 1927-08-04, kv. Björken 4, Mörbylånga köping, Öland.

Handlande på fastigheten Wennerslund 1 under Siggatorp (Gökalund) Söderåkra socken, från ca 1896 (AIIa:10 sid 288). Enligt tidningen Kalmar meddelas från Kalmar landskansli 1898-07-08 att han antagits som drivande av bageri- och handelsrörelse på Vennerslund under firma Gottf. Weinhardt. G T utflyttad med familj till Kalmar 1905-04-11. Omtalas senare i tidningsnotiser som handlande i Johanneslund, Kalmar.

2. Axel Gottfrid Weinhardt. Bagare och handlande. Född 1849-09-18 i Petamåla, Torsås socken, Kalmar län. Död 1887-05-01, Siggatorp, Söderåkra socken, Kalmar län (Bagaren och handl.) Gift 1873-04-25 i Torsås, Torsås socken, Kalmar län med (3).

Inflyttad till Siggatorp (Gökalund) 1882-11-11. Boende på ”Vennerslund”. 1880-1882 boende i Trankvill; 1877-1880 i Fagereke; 1874-1877 i Kristianopel köpingen nr 17; 1873-1874 i Torsås nr 3, 1872-1873 i Beseboda, Augerum sn (”gesäll”); 1872 i Kulleryd, Fridlevstad sn (Bagaregesällen); 1870-1872 i Karlskrona stf (lärling hos bagare Törnström, 20 kv tomt 9)

3. Inga/Ingrid Gummesdotter. Född 1835-12-29 i Kroksvik under Eriksberg, Åryd socken, Blekinge län. Död 1904-08-24 i Siggatorp, Söderåkra socken, Kalmar län. (Dotter till fiskaren Ingeman Gummesson enl. Åryd hfl född i Ternö 30/5 1805 och Stina Jonasdotter enl Åryd hfl född i Småland 10/7 1815. Fam. till Karlskrona 1854).

Tidningen Kalmar 1888-07-04 meddelar att Inga Weinhardt i Wennerslund ämnar fortsätta idka handel under firma A. G. Weinhardst Enka.

4. Sven Johan Weinhardt. Färgare. Född 1812-03-03, Klättorps ägor, Vissefjärda socken, Kalmar län. ”Skomakaren Wejnardts enkas barn” (C:3 sid 36). Död 1870-01-01, Petamåla, Torsås socken, Kalmar län (AI:25 sid 67). Gift 1833-10-14 i Lösen, Blekinge län (Färgaregesällen Sven Weinhardt och pigan Ingrid Catharina Johansson båda i Lyckeby… EI:3, se även Lösen AI:10) med:

5. Ingrid Catharina Johansdotter. Född 1807-08-10 i Hoby (obekräftat). Moderns namn enl. vigsellängden ”Enk. Johanna Helena Bergström i Hoby”. Död 1866-08-26 i Petamåla, Torsås socken, Kalmar län.

Fam. flyttar från Vissefjärda till Torsås socken 1840.

8. Sven Weinhardt. Skomakaremästare. Född 1776-11-30, Trollamåla soldattorp, Långasjö socken, Kalmar län. Död 1811-12-26, Vissefjärda socken, Kalmar län (omkommen på Kyrksjön tillsammans med sin svägerska mjölnaren Weinhardts hustru – C:3 sid 550) Bouppteckning 1812-01-27, Södra Möre Häradsrätt FII:25 sid 81. (Gift 1:a 1797-11-05 i Augerum med Ulrica Sofia Tryde, död 1810-05-09, Klättorp, Vissefjärda socken, Kalmar län. Dotter till skräddarmästaren Johan Fredrik Tryde i Karlskrona (död 1794) och Helena Catharina de Rees). Gift 2:a 1710-12-07 (Skomak. Sven Johan Wejnhardt med pigan Cajsa Gummesdotter på Klättorp ägor) Med:

9. Cajsa Gummesdotter. Född 1775-01-22 i Rasslebygd, Algutsboda socken, Kalmar län. (Dotter till bonden Gumme Larsson (1741-1791) och Ingeborg Karlsdotter (1754-1808)). Död 1863-07-23, Klockaregården, Fridlevstad, Blekinge.

16. Johan Gottfrid Weinhardt. Volontär, skolmästare i Långasjö och Karlskrona. (Född 1723). Död 1799-08-18, Loviseberg, Långasjö socken, Kalmar län (76 år). Gift med:

17. Ingrid Svensdotter.

 

Digitaliserade dagstidningar – en väg till mer information

Vad gör man när kyrkoarkiven inte räcker till? Det är en fråga som alla släktforskare förr eller senare ställs inför. Och det finns många svar. Om det handlar om tiden från senare delen av 1800-talet och ett par årtionden in på 1900-talet kan digitaliserade svenska dagstidningar vara en väg. Kungliga Biblioteket har digitaliserat en mängd svenska dagstidningar och det finns ett par sökfunktioner för att hitta i detta material.

http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/

http://tidningar.kb.se/

Det är inte alltid så lätt att hitta det man söker efter och möjligheten att förfina sin sökning är begränsad. Men lyckas man väl få napp kan man hitta många intressanta pusselbitar till sin släktforskning, husforskning eller hembygdsforskning. Jag har själv haft stor nytta av detta material vid ett flertal tillfällen. Här följer ett exempel jag råkade ha aktuellt just nu:

Min mormors moster Alfrida Gustafsson föddes i Skårebo i Kristvalla socken, Kalmar län den 13 augusti 1890. Föräldrarna var arbetaren Israel Gustafsson och hans hustru Carolina Löfgren. Alfrida fanns enligt församlingsboken kvar i hemmet till den 13 november 1907 då hon står som utflyttad till Dörby socken strax utanför Kalmar. I Dörby församlingsbok är hon inskriven som piga bland tjänstefolket under folkhögskolan Högalid, men har avlidit redan den 15 juni 1908 ännu ej 18 år fyllda. Dödboken meddelar att orsaken till Alfridas allt för tidiga bortgån var ”drunkning i Hossmoån” och att hon hade begravts på Hossmo kyrkogård några dagar senare. Men vad var det egentligen som hade hänt? Hur skulle jag få veta mer?

Hossmo_2

Bild: på kyrkogården i Hossmo fick Alfrida sin sista vila

Om det var en olycka så skulle säkert inte domstolshandlingarna ha några upplysningar. Möjligen kunde det finnas en polisrapport, kanske i landsarkviet i Vadstena. Det är nu de digitaliserade dagstidningarna kommer in i bilden. En klart snabbare och enklare väg att få svar på de pockande frågorna. I tidningar Kalmar onsdagen den 17 juni 1908 fanns en liten notis införd under rubriken ”Drunknad”: 18-åriga flickan Alfrida Gustafsson från Svartingstorp, i tjänst hos landtbruksdirektör W. Molin i Hossmo, råkade i måndags afton vid klappning af kläder att falla i Hossmoån, där hon, som icke var simkunnig, drunknade. Hennes döda kropp återfanns vid draggning omkring kl. half 9 på aftonen.

Här kom alltså ett snabbt svar på vad det var som hade hänt. En tragisk olyckshändelse en måndagkväll i juni hade ändat en ung kvinnas liv då hon skulle utföra sina sysslor. Något annat som jag vid flera tillfällen noterat är att kyrkoarkivens uppgifter om var en person är folkbokförd skiljer sig från var de i själva verket för tillfället råkat befinna sig. Hon var skriven som piga vid Högalid i Dörby socken men tjänade alltså i själva verket hos lantbruksdirektör Molin i grannsocknen Hossmo, om man får tro tidningen. Varför hon anges komma från Svartingstorp är däremot svårare att förklara, kanske är det bara en felaktig uppgift.

Det finns mycket spännande att hitta i den digitaliserade dagspressen. Försumma inte den möjligheten!

I dag skulle mormor fyllt 100

Etiketter

, ,

Gunda_affären1998I dag den 23 februari skulle min mormor Gunda Berggren ha fyllt 100 år. Hon hade gärna själv velat nå denna aktningsvärda ålder om hon hade fått ha hälsan. Men så blev det inte. Hon drabbades av en blodpropp i hjärnan och blev halvt förlamad sängliggande i ett år till hon en majdag medan våren stod i blom år 2000 gick ur tiden.

Gunda föddes vid Hofgårds glasbruk i Älghult socken (Kronobergs län) den 23 februari 1916 som yngsta barn till glasbruksarbetaren Johan Magnusson och hans hustru Hedvig (född Israelsson). Några år senare, 1919 flyttade familjen till Torsås i Kalmar län då Johan fått arbete på glasbruket där som efter en brand nu hade nystartat med inriktning på produktion av fönsterglas. Glasbruket blev inte så långlivat men familjen blev kvar i Torsås, i en av brukets arbetarbostäder på Glasbruksgatan. Där växte Gunda upp och där gick hon i skola 1923-1931. När skolgången var avslutad bestämde hennes föräldrar att ”flickan skulle ha ett ordentligt yrke”. Så blev det också. Det började med en anställning i en av Torsås sybehörsaffärer, Iréne Anderssons Tapisseriaffär, som 1935 togs över av Linnea Jacobsson. Just det året avslutade hon sin anställning här och flyttade till Emmaboda där hon i februari 1936 fått anställning hos Irene Andersson, nu gift med namnet Lindström. Irene Lindström hade i samma veva köpt en affär på Stogatan 2 i Emmaboda med namnet Nya Modeaffären. En affär som med tiden skulle spela en central roll i Gundas liv. Gunda berättade en gång att flytten till Emmaboda ägde rum en vinterdag och gick med häst och släde under full snöstorm. Gunda_Torsas

Den här gången blev tiden i Emmaboda kort. 1938 lämnade hon det lilla Smålands-samhället, gjorde en kort mellanlandning i Nyköping och flyttade sedan till Kristianstad där hon utbildade sig till hattmodist. I Kristianstad träffade hon textilarbetaren Per Berggren och med honom gifte hon sig i Norra Åsums kyrka 1942. Morfar ”Pelle” var en ”lång och stilig karl” brukade hon säga. 1944 gick flyttlasset till Emmaboda och den här gången blev Gunda kvar. 1946 föddes dottern Gun-Louise, min mamma. Det blev Gunda och Pelles enda barn. 1945 köpte Gunda Nya Modeaffären av Irene Lindström, affären där hon varit anställd på 30-talet. Affären blev hennes livsverk och stolthet. Från 1962 belägen på Storgatan 9, där hon med sin lilla familj flyttade in i den ganska rymliga lägenhet som fanns på ovanvåningen. Hon drev den med kärleksfull hand och med hjälp av ett par anställda i 54 år – ända till den där olyckliga blodproppen berövade henna alla möjligheter att fortsätta vare sig denna eller någon annan verksamhet. Ja livet hade sina sorger. I slutet på 60-talet skildes hon från Pelle. Skilsmässan tog henne hårt, hon tillhörde en generation för vilken skilsmässor var en skam som man gjorde bäst i att tiga ihjäl. Hon talade följaktligen sällan om morfar, utom det där med att han varit så ”stilig”. 1986 kom nästa svåra slag, hennes enda dotter gick bort i sjukdomen MS. Kvar fanns affären. Och jag, det enda barnbarnet, hennes andra glädje och stolthet. Så har det i alla fall sagts mig.Gunda_affären1970

Jag minns henne själv som en gråhårig, lite rund och god ”tant”. Alltid glad och mild i färgsprakande klänningar, framför spisen i köket på Storgatan 9 där hon lagade mina favoriträtter med mycket smör och riktig grädde. Stack till mig lite pengar vid födelsedagar och jular i förhoppningen att jag skulle köpa lite kläder för dem. Helst beiga, som hon menade var ”modernt nu” (och antagligen hade varit det i åtskilliga årtionden). Eller sittande på treassen vid sitt lilla sommarhus vid kusten, med huvudet vänt mot solen och ett förnöjt litet leende på läpparna. Att sitta där med henne en sommarmorgon och äta frukost, knacka upp skalet på ett ägg och tugga i sig en macka med saltkött och skivade tomater på medan solen steg över Kalmarsund och skingrade morgondimmorna. Det tillhör mina starkaste barndomsminnen. Som väl de flesta barn älskade jag min mormor och att hon redan har varit borta ur mitt liv i 16 år känns ofattbart. Men minnena, de lever i alla fall.

 

De första invånarna i Bergkvara

Etiketter

, , ,

lindbVid Kalmarsundskusten dryga fyra mil söder om Kalmar ligger det lilla samhället Bergkvara. En ort som växt upp kring den hamn som genom hela dess historia varit centrum för verksamheten på platsen. I år firar Bergkvara 400-årsjubileum, för enligt gängse historiskrivning omtalas Bergkvara för första gången år 1616. Den 2 december just det året bekräftade Gustav II Adolf Kalmar stads privilegier, i vilka rätten att hålla marknad vid bland annat Bergkvara ingick. Men redan i Karl IX privilegier till Kalmar av år 1600 omnämns Bergkvara. Då som en olaglig marknadsplats vid ”Berqware hafn” mot vilken kungen utfärdade förbud.

Man har menat att Bergkvara under hela 1600-talet varit en obebodd marknadsplats med hamn, dit Kalmars och senare även Karlskronas borgare kom för att hålla tillfälliga marknader och driva handel med allmogen. Inte förrän 1719 då Kalmar-köpmännen antog en ”köpdräng”, ett slags lokalombud eller filialföreståndare, vid namn Johan Johansson Kempe fick Bergkvara några bofasta invånare. För honom byggdes ett litet hus med boningsstuga och handelsbod – det lär ännu stå kvar på den så kallade Lindbergska tomten. Därifrån började man nu förse bygdens folk med nödiga varor som t ex salt, sill och tobak. En genomgång av mantalslängderna för Söderåkra socken visar emellertid att redan åren kring sekelskiftet 1700 tycks människor ha varit bosatta i Bergkvara. Tre år, 1698-1700, redovisas här en Hans Bomgards tjänstefolk. Sannolikt är han identisk med den handelsman Hans Baumgart som finns omtalad i Kalmar. Han var född 1659, tjänstgjorde först som inspektor på Värnaby bruk men avlade borgared i Kalmar 1688 under namnet Bohmgård och blev verksam som handelsman och senare rådman. Han dog 1719. Det verkar således som att Kalmarborgarna gjort en framstöt i Bergkvara redan de sista åren av 1600-talet och försökt etablera någon form av (handels)verksamhet eller filial här. Måhända för att skaffa fördelar i konkurrensen med Karlskrona. Nerslaget blev kortvarigt.

Köpdrängen Johan Johansson Kempes tid i Bergkvara blev något längre. Den 16 oktober 1719 hade han gift sig i Kalmar med ”gudfrugtiga Chrsitina Hafstrand”. I mars 1720 fick paret sitt första barn, en dotter som föddes i Bergkvara och döptes till Catharina. Lyckan blev kort. Bara 14 dagar senare fick de återvända till kyrkan i Söderåkra för att begrava det lilla barnet. Det skulle inte bli bättre. 1722 föddes sonen Petter som fick leva i tio dagar. 1723 föddes sonen Fredrik som blev tre år gammal. Dottern Catharina född 1725 dog efter åtta dagar. Sista barnet, dottern Christina föddes i april 1726. Den 20 augusti samma år antecknas både hon och sonen Fredrik som avlidna, ”bägge af sin moder på samma gång ömkeligen af daga tagna”.

En fruktansvärd tragedi som måste skakat om rejält i bygden även på den tiden hade utspelats i den lilla stugan med handelsbod nere vid Bergkvara hamn, den sensommardagen 1726. Modern Christina Hafstrand hade tagit en kniv och med den skurit halsen av sina båda små barn. De blodiga liken hade hon sedan kastat i sjön, där de snart nog hittades flytande. Naturligtvis ställdes Christina inför rätta och rannsakades, först av Södra Möre häradsrätt och sedan efter överklagande och vädjan från sin mor, Christina Rehn, även av hovrätten. Inför hovrätten i Jönköping stod Christina Hafstrand den 11 oktober 1726. Hon bekände där för rätten sin gärning och sa att hon varit ansatt av en tandvärk, så svår att hon inte vetat vad hon gjorde. Men de vittnen som tidigare varit kallade till häradsrätten gick ed på att Christinas tandvärk inte kunden ha varit så hemsk som hon själv påstod. Ingen hade märkt något ovanligt hos henne den dagen då barnamorden begicks. Både före och efter tragedin hade hon sålt salt i handelsboden och i övrigt skött sina husliga sysslor som hon brukade. Hovrätten dömde henne därför enhälligt för att hon ”på ett så mordiskt vis sina späda barn livet avhänt” till att ”halshuggas och å bål brännas”.

Den stackars säkerligen förkrossade köpdrängen Johan Kempe, som på sex år förlorat alla sina fem barn och sin hustru avled själv 1727 i sin stuga, endast 37 år gammal. Det skulle dröja 20 år innan någon åter blev bofast i Bergkvara.

Alla dessa okända människor

Etiketter

, , ,

Okand_Nybro

Vem är han, den avporträtterade mannen? Stilig ser han ut, som folk oftast gjorde på ateljéfotografierna förr i tiden. Uppklädd i sina bästa kläder har han låtit föreviga sig hos fotograf Emil August Ekström i Nybro. Ekström etablerade sig som fotograf i Kalmar på 1880-talet och hade filial i Nybro. 1894 hade han flyttat från Kalmar till Nybro och var sedan bosatt där fram till sin död 1903. Fotot, ett så kallat ”Visitkort”, är troligen taget någon gång kring förra sekelskiftet, senast 1903.

Fotot tillhörde min mormor och föravarades i en låda i en chiffonje tillsammans med några andra fotografier, bl a av hennes föräldrar och hennes mormor. Kortet har ännu tidigare tillhört hennes föräldrar, Johan Magnusson och Hedvig Israelsson som båda hade sina rötter på behändigt avstånd från Nybro. Allt detta får mig att misstänka att det är en ganska nära anhörig till min mormor. Kanske farfar eller morfar?

Jag kan bara spekulera. För hans namn och identitet är okänd för mig. Så som fallet är med så många andra personer på så många andra foton. Alla dessa män, kvinnor, unga och gamla som med allvarliga blickar ser på oss från en annan tid. Det är så väldigt synd att så många av dem är bortglömda. Dels för att de inte längre kan knytas till sin historia och sina släktsammanhang. Men dels också för att det leder till att de tappar sitt värde för de efterlevande som inte ser någon anledning att spara dem. I bästa fall säljs de som kurriosa till någon uppköpare eller annan hugad spekulant, men allt som oftast blir de bortkastade och hamnar på soptippen. Och var gång försvinner ett litet stycke kulturarv.

Det hade varit så enkelt att plita ner ett namn på baksidan. Men så oerhört sällan blir det av. Min uppmaning är: gör er själva och era efterlevande den lilla tjänsten. Anteckna på era bilder vad eller vilka de föreställer. För det som är självklart idag är bortglömt i morgon.

Nils Persson i Bröms – ett fall ur domboken

Etiketter

, , ,

Gamla domböcker (protokollen från tingsförhandlingarna) innehåller mycket spännande uppgifter. Dessutom kan dessa ibland ganska omfattande redogörelser vara av stort intresse för släktforskaren. När kyrkoböckerna börjar tryta kan släktförhållanden ibland återfinnas i domboken t ex i samband med ägotvister och liknande. För att inte tala om den inblick i dåtidens samhälle och dess invånares tillvaro man kan få, som knappt någon annan källa kan ge för äldre tider.

Detta inlägg ska dock handla om ett specifikt och delvis lite udda fall. Den 21-22 januari 1652 höll Södra Möre häradsrätt vinterting på tingsplatsen i Vassmolösa. Tilltalad stod inför rätten gränstullskrivaren Nils Persson i Bröms (vid gränsen mellan Småland och Blekinge i Söderåkra socken) för allehanda ”wederstyggliga missgierningar”. Av sin granne Germund i Bröms hade han stulit en häst och ridit den till Kalmar, där Germund så småningom fått hästen åter. Av en borgare i Kristianopel anklagades han vidare för att ha stulit ”en kiättell”, en del tyger och diverse persedlar som han sedan försökt förmå olika personer att sälja för hans räkning i Tyskland eller på Öland. Nils Persson gjorde sitt bästa för att slingra sig genom att skylla ifrån sig och betyga sin oskuld.

När länsmannen Måns Olsson åtta dagar före tinget hade gripit Nils Persson hade han beslagtagit en skrivbok som Nils hade haft på sig. Boken åberopades nu som bevismaterial för tre olika anklagelser. För det första hade Nils förfalskat respass i andras namn. Dels ett åt Håkan Larsson i Grisbäck utställt i kyrkoherden i Söderåkra mäster Olufs namn. Dels ett åt sig själv utställt i ”Cappelanen herr Hemmings” i Torsås namn. Med det senare hade han ”en kort tijd uthi Danmark wandrat”.

Som om inte detta skulle vara nog framgick också av boken att Nils Persson ingått förbund med ”den grymma Sathan som han kallar Hällman”. Nils var mycket ovillig att tala om detta men tillstod efter flitiga påtryckningar från rätten att han mött Satan två gånger. Första gången skedde detta ”på Påboda skoog”, då Satan sagt till honom ”Waar du icke så fuller skulle iagh wäl något handla medh tig”. Andra gången skedde det i Danmark på vägen mellan Kristianopel och riksgränsen. Denna gång hade Satan kommit ridande på en svart häst och sagt ”häll säll”. Nils hade frågat honom vem han var eller vad han hette och fått svaret ”Jag heter Hellman eller Odhen, som rijder om natthen och icke om dagen. Will tu blifua i min tienst så skreff mig till 9 Torssdagz quäller, så skall iagh komma till tigh”. Något mer vägrade Nils att säga om denna sak.

Slutligen fanns i Nils bok en längd med åtskilliga kvinnonamn vilka Nils, åter efter rättens påtryckningar, förklarat. Detta var en lista över kvinnor som Nils haft kärleksaffärer med, både innan och efter det att han själv blivit gift. Inte mindre än 26 olika kvinnor hade han lägrat. Sålunda kunde Nils Persson dömas för tjuveri, förfalskande av pass, nio mökränkningar och lönskalägen, 15 enkelt hor, 1 dubbelt hor (enkelt hor = ena parten var gift, dubbelt hor = båda var gifta) samt missbruk av Guds namn. Vidare konstateras att Nils inte skulle kunna hållas i fängsligt förvar någon längre tid utan största försiktighet, särskilt då han ”tillförende aff Stadsens fängellse i Callmar sigh sielf lätteligen hafuer uthulpet”.

Nils Persson dömdes till döden och avrättades i Vassmolösa den 10 juni 1652.

Källor:

Göta Hovrätt – Advokafiskalen i Kalmar län, renoverade domböcker för Södra Möre häradsrätt EVIIAAAE:8 (1652-1658).

Databasen Avrättade i Sverige på Rötter.se

 

Skepparen Peter Nilsson i Gökalund och hans familj

Etiketter

, , , , ,

Pnilsson

Att identifiera människor på gamla foton kan kräva omfattande detektivarbete och ta mycket tid och klurande i anspråk. Trots alla ansträngningar förblir många anonyma. Men ibland är lite tur allt som krävs, rena tillfälligheter det som avgör. Så var fallet med det porträttfoto som jag visar här.

Bilden är ett så kallat kabinettfoto, taget hos fotografen Anette Haag i Gökalund (Bergkvara i Kalmar län) omkring sekelskiftet 1900. Jag fick låna bilden av en kusin, men de avporträtterade är inte släkt till mig. Att min kusin fått det i sin ägo var bara en tillfällighet bland andra tillfälligheter i den här berättelsen. 

Eftersom jag länge intresserat mig för Möre-bygdens historia och på olika sätt arbetat med detta har jag fått en del kontakter inom hembygdsrörelsen i området. Jag råkar bland annat vara en av ”administratörerna” för Söderåkra Hembygdsgilles Facebook-sida. Som sådan lade jag ut fotot där som ett exempel på de vackra porträttfotografier man gjorde förr i tiden. Men också som en påminnelse om hur viktigt det är att anteckna på sina bilder vilka de föreställer. För hundra år sedan var det en självklarhet vilka familjen som med högtidligt allvar blickade in i Anette Haags kamera var. Men ett sekel senare var de bara en okänd familj från en annan tid. Fast i det här fallet inte länge till. I den digitala världen får en del bilder nästan eget liv. De lånas och delas kors och tvärs i olika sammanhang. Så dök just det här fotografiet upp i en intressegrupp för Bergkvara. En gruppmedlem hade sett samma foto och kunde meddela att det föreställer sjökaptenen Petter Nilsson och hans familj i Gökalund. Hustrun Hanna och döttrarna Agnes, Sigrid, Selma och Gerda samt sonen Henrik. Med denna förlösande information kunde kyrkobokföringen konsulteras och fotot berätta sin historia!

Skepparen Peter Nilsson föddes den 5 januari 1831 i Signemåla i Kristianopel socken, Blekinge. Han var son till drängen Nils Svensson (född 1793) och Anna Katharina Åstedt från Torsås socken. Anna Katharina (född 17 juli 1800) var dotter till sockensnickaren Nils Åstedt i Ilingetorp och Elisabet Catharina Morén. Nils var anfader till den i Bergkvara-bygden senare så välkända släkten Åstedt. För Peter Nilsson blev det sjömanslivet som gällde. Han avancerade så småningom och 1868 var han styrman. I slutet på samma år gifte han sig med Hanna Maria Olsdotter från Påboda i Söderåkra socken. Hon var född 16 augusti 1841 i Påboda, dotter till skepparen Anders Olsson och Anna Bondesdotter. Peter blev snart själv skeppare. Han förde befäl på skonerten Två Bröder som han även var delägare i.

Peter och Hanna bodde i många år i Påboda med sin familj. Men 1902 flyttade de in till det lilla samhället Gökalund som under 1800-talets senare del börjat växa fram vid landsvägen mellan Kalmar och Karlskrona. Det berättas att där från början endast funnits en liten vägkrog för resenärer längs landsvägen, ”Gökakrogen” kallad. Men under 1800-talets andra hälft hade det börjat bli trångt nere vid Bergkvara hamn och köping. Många, främst sjömansfolk, flyttade därför den dryga kilometern upp till landsvägen och snart blomstrade ett litet samhälle med flera affärer och olika verksamheter. I dag är Gökalund en del av Bergkvara. Peter Nilsson och hans familj slog sig ner i en fastighet omtalad som ”Ekedal och Vennerslund 2”. Huset finns inte kvar. För Peter blev tiden här kort, han avled 15 april 1904, medan Hanna bodde kvar till hon gick ur tiden 25 november 1916.

Goka13

Peter och Hanna hade fem barn, fyra döttrar och en son, som vi kan se på fotografiet. Äldst var dottern Sigrid (Sigrid Maria) född 30 september 1871. Sigrid gifte sig aldrig. Hon bodde kvar i föräldrarnas hus i Gökalund och drev tillsammans med systern Gerda en affärsverksamhet, ”mode-/sybehörsaffär” enligt uppgift. Sigrid dog 1945.

Gerda Elise, född 17 mars 1874 drev som sagt affärsverksamhet med systern Sigrid. Även hon bodde periodvis i det hus föräldrarna skaffat och avled där 1963. Gerda gifte sig 1906 med teckningslärare Björkström i Örebro, men förhållandet blev inte lyckligt. 1912 har Stockholms rådhusrätt beviljat skilsmässa. 1928 gifter sig Gerda i stället i Gökalund med Josef Robert Andersson (född 1877).

Selma (Selma Sofia) var född 7 september 1878. Hon gifte sig 1910 med sjökapten Sven Viktor Söderström (född 1877) som kom från en gammal lots-släkt i Lafsekulla, strax söder om Bergkvara. Selma avled 1956.

Dottern Agnes (Agnes Karolina) var född 7 november 1880. Hon avled redan i december 1904 i magkatarr, då titulerad som ”ogift skeppardotter”.

Den enda sonen i barnaskaran var Henrik (Per Henrik Theodor) som föddes 26 november 1882. Han omtalas som sadelmakare och tapetserare. Senare blev han dock möbelhandlare. Den möbelaffär som Henrik startade togs senare över av sonen Werner och var under hela 1900-talet ett välkänt företag i bygden. Henrik var 1905 först gift med Hilma Söderström (född 1880) som var syster till sjökaptenen Sven Viktor Söderström, gift med Henriks syster Selma. Hilma avled emellertid 1921 i blodförgiftning. 1924 gifte han om sig med Marta Greta Sofia Pettersson, som var född i Södermanland 1896. Henrik avled i Malmö 1942.

En fotosamling från Emnabo

Etiketter

, ,

Album_1

I sommras hade jag turen att få se en samling gamla foton som fanns i den gård i Emnabo (Torsås socken, Kalmar län) som var min farfars föräldrarhem. Gården har gått i släkten sedan 1600-talet och tillhör idag en kusin till min far.

Fotosamlingen består av en låda med osoterade foton och ett gammalt album med porträttbilder. Tyvärr är kunskapen om vilka som är avbildade på fotona mycket bristfällig. Jag tänkte i alla fall successivt lägga ut en del av fotografierna här på bloggen. Vem vet, en dag får kanske några av foto-gåtorna sin lösning!

Det första fotot, ett så kallat kabinettfoto, är det som är placerat först i albumet. Man kan kanske därför hysa en misstanke att dessa personer är nära knutna till den som ursprungligen ägt albumet. För mig är den avporträtterade familjen okänd. Fotot är taget hos Anette Haag, som hade ateljé i Torsås kring sekelskiftet 1900 och en bit in på 1910-talet.

Viktor i Gåsabo

Etiketter

,

Viktor_mfl

Det har gått lång tid sedan jag senast skrev något på bloggen. Så mycket annat har kommit emellan och inspirationen har väl inte riktigt velat infinna sig. Men nu ska det förhoppningsvis bli bot och bättring!

Viktor Petersson hette en morbror till min farmor. Han föddes den 8 mars 1877 i Slätafly nr 4, Torsås socken i Kalmar län som nionde barnet till bonden Peter Jonsson och hans hustru Karin Jonsdotter. Av Viktors syskon utvandrade många till Amerika under de sista årtiondena av 1800-talet och de första på 1900-talet. Viktor blev till slut den äldsta sonen till Peter och Karin som stannade hemma i Sverige. Därför blev det också han som så småningom fick överta gården. Det gjorde han troligen någon gång i början av 1900-talet, kanske i samband med att han gifte sig och bildade familj. Gifte sig gjorde han 1909 med Gärda Söderberg som var bördig från Augerum socken i Blekinge. De fick nio barn tillsammans.

1918 såldes den gamla gården i Slätafly som varit i släktens ägo i många generationer. Viktor tog sin familj och sin åldrige fader (som ännu var i livet, mamma Karin hade dött 1907) med sig och flyttade in i en gård i Gåsabo. Det var därefter han blev känd som ”Viktor i Gåsabo”. Här blev han kvar till sin död 27 september 1955. Gården ägs och brukas idag av en sonson till Viktor.

Om Viktor som person vet jag ytterst lite. Han lär ha varit en ”orolig själ” som ofta cyklade omkring på sin cykel. Kanske han till och med dog på cykeln under en a sina färder. Det ville i alla fall en av hans brorsdöttrar minnas. För övrigt samma brorsdotter som sände mig det foto som jag visar här. Det var bara en enkel kopia på papper som kom med posten en dag, så det är därför kvalitén på bilden inte är nåt vidare.

Fotot visar i alla fall Viktor och hustrun Gärda sittande och hållandes i var sitt av sina minsta barn. Ytterligare två barn står till vänster. Däremot är jag osäker på om ynglingen i bakgrunden är ett av deras barn, det verkar inte riktigt stämma. Till höger sitter också Viktors far, min farmors morfar, Peter Jonsson. Så vitt jag vet den enda bild som finns av honom. Men om Peter ska jag berätta en annan gång.