Pesten 1710-1711 i Söderåkra socken

Etiketter

,

Jag har så smått börjat studera den svåra pesten 1710-1711 med utgångspunkt i Söderåkra socken (Kalmar län, Småland). Tanken är att analysera kyrkbokens uppgifter för att se hur epidemin drabbade socknen – bakgrund, förlopp och efterspel. Ja ved det exakt ska mynna ut i är lite löst ännu.

En första översiktlig text presenterade jag nyligen i den lilla lokaltidningen Torsås-posten. Eftersom denna knappast har någon spridning utanför Torsås kommun så lägger jag även upp texten här. Observera dock som sagt att det bara är en översiktlig och delvis preliminär redogörelse.


Nämn pesten och de allra flesta kommer att associera till Digerdöden, den i särklass mest kända pestepidemi som drabbat Europa. Det var kring mitten av 1300-talet. Men faktum är att pesten var ett återkommande gissel. Den sista, eller ska man kanske säga senaste, pestepidemin som drabbat Sverige rasade åren 1710-1713. Det var också ett av de svåraste utbrotten. Men trots att den av vissa ansetts ha varit en katastrof som inte stått Digerdöden långt efter i fråga om död och elände så är den betydligt mer okänd än sin namnkunnigare medeltida motsvarighet.

Döden kom med båt den sommaren år 1710. Det var inte den första prövning som drabbat landet. Vintern 1708-1709 hade varit osedvanligt sträng. När kylan äntligen släppte taget följde översvämningar, allt med missväxt och hungersnöd som följd. Dessutom befann sig Sverige i krig. Sommaren 1709 kom så det svidande nederlaget i slaget vid Poltava. Medan ”hjältekonungen” Karl XII satt i Bender i Turkiet och slickade sina sår började stormaktsväldet i rask takt falla samman med flyktingvågor som följd. Men det var inte bara krigen som drev folk att fly över havet hem till Sverige. Även en hemsk sjukdom kom härjande söderifrån och lämnade stora antal döda efter sig.

Så, berättas det, kom pesten först till Stockholm med skeppet Stäkesund som kom inseglande från staden Pernau i Baltikum en dag i slutet av juni 1710. Men det skulle dröja månader innan de styrande i huvudstaden accepterat faktum – att det var pesten som hade anlänt – och börjat handla därefter. Från Stockholm spreds smittan vidare ut i landet. Till Kalmar kom pesten i september månad med ett fartyg från huvudstaden. Ett par skeppare hade tagits iland och inkvarterats i ett hus, där de snart hade dött. Sängkläderna som de nu döda sjömännen sovit i återanvändes i ett par av familjens döttrars sängar, med följd att dessa också strax var döda. Så spred sig pesten över Kalmar och tog många hundratals liv under några månader fram till början av 1711. I månadsskiftet oktober – november var pesten ett faktum i Karlskrona. Och på Öland härjade den mycket hårt från och med hösten 1710.

Också det som idag är Torsås kommun drabbades hårt. Men endast i Söderåkra socken finns kyrkbokens förteckningar över döda bevarade för de kritiska åren, 1710 och 1711. Kyrkoherden i Söderåkra hette vid denna tid Nils Gerdzlovius. Det är hans knapphändiga upplysningar, nedpräntade sida upp och sida ner med svårtolkad handstil, som ger en grov bild av pestens förlopp i socknen. Det verkar ha varit kring Allhelgonahelgen 1710 som den fruktade farsoten slog till. På själva Allhelgonadagen avled en änka från Karlskrona hemma hos en Pär Svensson. Hon hette Brita och hade varit på Öland. Några veckor senare avlider ”Pär Svenssons trenne döttrar”. Några dödsorsaker framgår visserligen inte. Ej heller om det fanns ett samband mellan änkan Britas och Pär Svenssons döttrars död, eller ens om det verkligen rört sig om samma Pär Svensson i båda fallen. Klart är i alla fall att dödstalen därefter börjat stiga dramatiskt. Fram till tiden omkring första advent hade drygt hundra människor dött i Söderåkra socken. Redan det var ovanligt många, ett ”normalår” dog kanske 30 – 60 personer. Men nu började folk alltså att dö i alarmerande stort antal. Bara under december månad dog ytterligare hundra personer. Det råder ingen tvekan om att pesten fått fäste i bygden och det med besked.

Pesten orsakades av en bakterie som spreds av loppor. Dessa angrep först gnagare, främst råttor. Råttor fanns överallt där människor fanns och så spreds smittan. Insjuknandet kunde i enstaka fall gå mycket fort. Det hände att människor föll döda ner där de stod. Men normalt var sjukdomsförloppet mer utdraget och framför allt betydligt mer plågsamt. Blemmor, svarta fläckar och bölder slog upp på kroppen och orsakade fruktansvärd smärta. Den sjuke dog med hög feber, i frossa eller badandes i svett, yrande eller skrikande i outsägliga plågor. Folk drabbades ibland av vansinne eller försökte i desperation ta sina liv hellre än att utstå sjukdomens slutskede. Pesten var oerhört smittsam och dödligheten mycket hög. Att ”den stora farsoten” injagade fruktan i människorna och än idag är omgärdad av ett slags skräckblandat intresse är inte att undra på!

Pesten fortsatte att rasa med oförminskad styrka i Söderåkra socken under året 1711. Dag efter dag, vecka efter vecka, namn efter namn för kyrkoherden Gerdzlovius att plita ner i kyrkboken. Man kan se ibland hur smittan gick från gård till gård. Ibland tog pesten hela familjer så att gårdarna lades öde. I januari dog alla i Kärrabo. I februari härjade pesten bl a i Ekelunda, i mars och april dog många i Kroka, Påboda och Övraby. Snart kom påbud från myndigheterna om att de döda inte längre fick begravas på kyrkogården utan skulle läggas i speciella pestgravar. Dessutom skulle begravningarna ske utan de sedvanliga ceremonierna. Bestämmelserna väckte stor upprördhet och ilska runt om i landet. Att ta hand om sina sjuka anhöriga och att de skulle begravas på ett riktigt och kristeligt sätt var något självklart och oerhört viktigt. Från flera håll finns berättelser om hur folket bröt mot bestämmelserna, drack gravöl hos varandra, tvingade prästerna att begrava de anhöriga i vigd jord eller grävde upp sina döda ur pestgravarna för att själva gräva ner dem på kyrkogården. Från Söderåkra socken lämnar källorna inga sådana uppgifter, så vi vet inte hur man reagerade här. Den 20 februari skrev Nils Gerdzlovius i kyrkoboken att ”dessa äro inte lagda i kyrkogården, som stå här under”, dvs efter detta datum begravde man inte längre på kyrkogården.

Hela våren, hela sommaren och in på hösten 1711 härjade pesten i socknen och tog många liv. Nils Gerdzlovius uppgifter var som nämnts mycket sparsamma. Ett namn, en hemort och ibland den dödes ålder. Någon gång uttryckte han uppskattning om någon med frasen ”en vacker man” eller ”en vacker hustru”. Endast när hans egna anhöriga drabbades är han mer mångordig och uttrycker även sin egen sorg. Den 8 juli dog Gerdzlovius hustru Dorothea Knaph, ”…min allra käraste och ljuvaste vän i denna världen … mig och de mina små omyndiga barn till en stor hjärtans sorg och avsaknad”. Ja pesten drabbade alla i socknen, hög som låg, ung och gammal. En stor andel av de döda var barn. Om det berott på att barn var mer utsatta eller på att de utgjorde en större del av befolkningen än vuxna är något oklart.

I september månad 1711 började så äntligen dödstalen att sjunka. 40 personer dog i september och bara 10 i oktober. Ett sista slag delade pesten ut i Ekaryd där ett tiotal människor dog i rask följd under hösten. I slutet av december avled ett barn i Siggatorp ”…men icke i pesten”, står det i kyrkboken. Äntligen, äntligen efter ett helt långt och svårt år kunde man andas ut. Men priset som pesten krävt hade varit mycket högt. Minst 600 liv hade krävts, bara i Söderåkra socken. Kanske utgjorde det omkring en tredjedel av befolkningen. (*) Vilken fruktan, vilken sorg och vilket trauma hade inte detta inneburit? Vi kan knappt föreställa oss. Likväl fanns inget annat val än att gå vidare. För den som inte var död gällde det att leva. Öde gårdar befolkades snart av nya invånare. Nya familjeband knöts. Begravningarnas tid följdes av bröllop och barndop. ”Det som skiljts av pesten blev nu parat av prästen”, som man sa. Och så gick livet trots allt vidare.

Bortom all sorg, allt lidande och all fruktan finns också berättelsen om människans obändiga styrka och överlevnadsinstinkt. Trots den värsta av katastrofer i ett redan hårt prövat land stod såväl människor som samhället i sig pall. Samhällets grundläggande funktioner och strukturer rasade aldrig samman. Och det som pesten slitit itu byggde människorna snart upp igen. Är inte det en trösterik tanke även i vår egen tid?

(*) Det ska noteras att beräkningar av folkmängd innan det fanns en mer fullständig folkbokföring är vanskligt. Noteras ska också att av alla de personer som dog under det år då epidemin härjade i socknen  och som antecknats i kyrkboken antagligen inte dog på grund av pesten. Ett okänt antal personer kan antas ha dött av andra orsaker. Dödsorsak anges i stort sett aldrig i Söderåkras kyrkbok vid denna tid.

 

Annonser

Släktgården i Emnabo

Etiketter

,

Bunt_9

Härom veckan nåddes jag av budskapet att min pappas kusin Arne Oscarsson, ”Arne i Emnabo” gått ur tiden. Jag kände inte Arne väldigt väl, men träffade på honom lite då och då. Inte minst i samband med släktforskningen. Jag hade då förmånen att besöka honom i hans hem i Emnabo vid några tillfällen, en vänlig och gästfri man som även visade min forskning ett visst intresse. Han blev sjuk sedan och fick lämna gården som varit hans hem i ett helt liv. Nu är han borta. Tack Arne för stunderna över en kopp kaffe med gamla minnen, släktfoton och gårdshistoria. Vila i frid.

Arne och gården Emnabo i Torsås socken (Kalmar län) var två oskiljaktliga delar. Gården är också starkt förknippad med min farfars släkt. Farfar Anton föddes och växte upp på denna gård. Men det blev hans bror Oskar som så småning tog över den efter föräldrarna. Oskar gifte sig med Berta från granngården och de fick tre barn, varav Arne alltså i sin tur fick ta över i sinom tid. (För den som är intresserad av ”folket i bygden” kan tilläggas att Arne genom sin mor blev kusin med det tidigare kommunalrådet i Torsås, Karl-Erik Gustafsson).

Emnabo – Emnabo 1 eller Stora Emnabo som det hette förr – var en sådan där klassisk släktgård som vandrat i generationer inom samma släkt. Anton och Oskars föräldrar, bonden Peter Magnus Andersson (1853-1931) och hans hustru Christina Andersdotter (1856-1932) är det sittande paret på bilden här ovan, med gården i bakgrunden. Tre av barnen bör det vara som flankerar dem, men jag är inte säker på vilka. Och så hästen förståss – bondens statussymbol. Det var Christina som hade gården i arv. Hennes far Anders Larsson (1809-1894) var född där. Under Anders tid ägde laga skifte rum i byn. Anders blev en av dem som belades med utflyttningsskyldighet från den gamla byn. Det hus som vi ser på fotografiet bör då ha hamnat på sin nuvarande tomt vid mitten av 1800-talet (laga skiftet i Emnabo genomfördes under åren 1848-1851).

Anders föräldrar hette Lars Jonsson (1765-1852) och Kjerstin Andersdotter (1776-1853). De var båda födda i byn Stora Emnabo, men det var Kjerstin som kom från just den gård som vi nu följer.

Kjerstins föräldrar hette Anders Larsson (~1740-1807) och Gertrud Andersdotter (1746-1820). Det var Anders som kom från gården i Emnabo medan Gjertrud kom från grannbyn Vetlycke. Tillsammans tog de över ena hälften av Anders föräldrargård.

Anders Larssons föräldrar var Lars Carlsson (1707-1765) och Kierstin Andersdotter (1714-1767) från Karsbo. Lars var född i Brokarlsmåla där hans föräldrar en tid brukade en gård, fram till att Lars farfar dog 1715 och föräldrarna tog över en halvdel av gården.

Lars föräldrar var Carl Larsson (1681-1743) och Kirstin Persdotter (1681-1736). Kirstin kom från Ugglemad och Carl var född i Emnabo. Carl brukade alltså först en gård i Brokarlsmåla men fick sedan ta över hälften (1/4 mantal) av sin föräldrargård.

Carls föräldrar hette Lars Carlsson och Ingrid Bondesdotter. Det var med dem som släktanknytningen till Emnabo-gården började. Carl var född omkring 1650 i Illingetorp och Ingrid, född omkring 1656, kom från Tombäck i Kristianopel socken, Blekinge. De brukade gården i Emnabo från ca 1680 då Lars Carlsson för första gången är antecknad där i mantalslängden. Lars och Ingrid dog 1715 respektive 1737.

Arne var alltså åttonde generationen på samma gård. Nåja, den hade då förståss flyttats och delats ett antal gånger. Men ändå… Och om jag förstått saken rätt så skulle något av Arnes syskonbarn nu vara ny ägare. Så historien fortsätter!

 

Israel Gustafssons släkt från Hälleberga socken

Etiketter

, ,

Israel Gustafsson var min mormors morfar. Hans livsöde var tämligen brokigt och får anstå till en annan gång. Här ska jag i stället presentera hans släkt – hans anor – i korthet. De kom nästan uteslutande från Hälleberga socken i Kronobergs län och Uppvidinge härad. Skogsbygder på gränsen mellan Kronobergs och Kalmar län, där livet nog inte alltid var så lätt att leva.

Jag ska göra det ganska enkelt för mig den här gången. Det blir ingen utbrodderad berättelse utan ett (mycket lätt redigerat) utdrag ur min databas där alla resultat av mina forskarmödor finns registrerade – släktforskarprogrammet Min Släkt. Publiceringen gör jag i förhoppningen att jag kanske ska få någon kontakt som kan leda till nya kunskaper eller i bästa fall att mina resultat (så här långt) kan var till glädje för någon annan!

——————————————————-

Israel Gustafsson. Född 1846-02-23 Nygård 8, Hälleberga sn, H. Död 1924-09-29 Stämmeryd, Kristvalla sn, H . Far: 2 Gustaf Månsson. Mor: 3 Helena Catrina Petersdotter.

Äktenskap med Carolina Löfgren (Född 1849-03-01 Ryssbylund, Ryssby sn, H). Död 1942-12-08 11).Vigsel 1872-11-16 Kristvalla sn, H. Israel Gustafsson tillträd. torp. i Ö. Sjöboda Carolina Löfgren bonded. derstädes. Hennes fader bond. Carl Fred. Löfgren i Ö. Sjöboda har närv. gifvit bifall.

Barn:

Hedvig Teolinda Sofia Israelsson. Född 1873-05-18 Östra Sjöboda, Kristvalla sn, H. Död 1949-04-09 Torsås, H.

Carl Gustaf Israelsson. Född 1874-12-04 Östra Sjöboda, Kristvalla sn, H. Död 1910-08-16 Maltebo, Kristvalla sn, H.

Alfred Theodor Israelsson. Född 1877-03-05 Maltebo, Kristvalla sn, H. Död 1951-08-06 Östra Sjögatan 22, Kalmar, H.

Almida Carolina Israelsson. Född 1880-06-10 Stämmeryd, Kristvalla sn, H. Död 1880-09-21 Stämmeryd, Kristvalla sn, H.

Per Olof Israelsson. Född 1881-07-29 Stämmeryd, Kristvalla sn, H. Död 1964-05-26 Hjälmseryds Prästgård 3:4, Hjälmseryd sn, F.

Amie Karolina Israelsson. Född 1884-09-29 Stämmeryd, Kristvalla sn, H. Död 1945-01-02.

Alma Kristina Israelsson. Född 1887-07-24 Stämmeryd, Kristvalla sn, H. Död 1925-05-11 Torsrum, Strömserum, Ålem sn, H.

Alfrida Maria Israelsson. Född 1890-08-13 Skårebo, Kristvalla sn, H. Död 1908-06-15 Högalid, Dörby sn, H.

Agda Matilda Israelsson. Född 1893-01-20 Skårebo, Kristvalla sn, H. Död 1941-05-17 Kalmar, H.

Generation I

2 f

Gustaf Månsson. Född 1797-05-21 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H. Död 1884-08-03 Nygård , Hälleberga sn, H. Far: 4 Måns Jonsson. Mor: 5 Elin Svensdotter.

Äktenskap med Helena Catrina Petersdotter (Född 1804-02-14 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1898-01-27 Nygård 8, Hälleberga sn, H 32).). Vigsel 1820-11-11 Hälleberga sn, H.

Barn:

Jonas Peter Gustafsson. Född 1822-09-04 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1849-07-07 Perstorp, Dörby sn, H.

Lovisa Gustafsdotter. Född 1824-08-24 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1897-01-31 Chariton, Lucas county, Iowa, USA.

Johanna Gustafsdotter. Född 1826. Död 1826.

Lotta Gustafsdotter. Född 1827-09-24 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1858-09-15 Gilbonderyd, Älghult sn, G.

Johan Gustafsson. Född 1830-02-11 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1876-10-30 Nygård, Hälleberga sn, H.

Wendla Gustafsdotter. Född 1832-10-28 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1915-09-14 Svarthultatop, Älghult sn, G.

Johanna Gustafsdotter. Född 1835-01-13 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1924-07-28 Klipperås under Stengårdsholma, Hälleberga sn, H.

Helena Gustafsdotter. Född 1837-06-10 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1902-06-26 Rostock under Sävsjö säteri, Lenhovda, G.

Christina Gustafsdotter. Född 1840-01-21 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1874-06-10 Stengårdsholma kronogård, Hälleberga sn, H.

Johannes Gustafsson. Född 1842-04-17 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1928-01-02 Lucas county, Iowa, USA.

Hedwig Gustafsdotter. Född 1844-11-11 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1916-05-04 Nygård, Hälleberga sn, H.

1 Israel Gustafsson. Född 1846-02-23 Nygård 8, Hälleberga sn, H. Död 1924-09-29 Stämmeryd, Kristvalla sn, H.

3 m

Helena Catrina Petersdotter. Född 1804-02-14 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1898-01-27 Nygård 8, Hälleberga sn, H. Far: 6 Peter Nilsson. Mor: 7 Annika Månsdotter.

Tar vid giftet tillsammans med sin man över föräldrargården i Nygård.

Generation II

4 ff

Måns Jonsson. Född 1755-04-13 Åslahult nybygge, Hälleberga sn, H. Död 1845-03-16 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H. 93 år, död af ålderdom Far: 8 Jonas Månsson. Mor: 9 Elin Månsdotter.

Äktenskap med Elin Svensdotter (Född 1758-02-28 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Död 1849-03-17 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H). Vigsel 1779-11-18 Hälleberga sn, H. d Magnus Jons: i Frönesk: Mgd och pig: Elin Svensd: i Frönesk: Sg.

Barn:

2 Gustaf Månsson. Född 1797-05-21 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H. Död 1884-08-03 Nygård , Hälleberga sn, H.

5 fm

Elin Svensdotter. Född 1758-02-28 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Död 1849-03-17 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H. 91 år, död af ålderdom Far: 10 Sven Håkansson. Mor: 11 Annika Nilsdotter.

6 mf

Peter Nilsson. Född 1760-03-24 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1832-07-28 Nygård , Hälleberga sn, H. Inhys g. m. Peter Nilsson i Nygård … af Bröst-sjukdom 72 1/3 år gl.   Även hfl AI:9 p 27.  Bouppteckning 1832-10-29 Nygård , Hälleberga sn, H. ”År 1832 Den 29 oktober inställde sig undertecknad i Nygård att förräta Laga Bouptekning afwlidne inhyses mannen Petter Nilsson där städes som med döden afwled Den 30de sistlidne junius (sic!) och efter lämnade sig makan Anika månsa Doter samt en Doter Lenna Catrina Petters Doter som är gift med Gustaf Månes son Där-städes som är ensam arfwinge och förmandes där att afgifva Boet sådant det Befans Wid dän aflednes döds timma Wid edens plikt och Bouptekningen företogs i föliande ordning… Far: 12 Nils Persson. Mor: 13 Karin Håkansdotter.

Äktenskap med Annika Månsdotter (Född 1761-08-09 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. Död 1853-11-07 Nygård , Hälleberga sn, H). Vigsel 1784-10-22 Hälleberga sn, H. Oct 22 dr Peter Nilsson frånd Nygd. pig. Annica Månsdott. i St: Aplaryd

Barn:

3 Helena Catrina Petersdotter. Född 1804-02-14 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1898-01-27 Nygård 8, Hälleberga sn, H.

7 mm

Annika Månsdotter. Född 1761-08-09 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. Död 1853-11-07 Nygård , Hälleberga sn, H. Enk. Annika Månsdr. i Nygård 92 år 2 m 28 dgr – ålderdom. Far: 14 Måns Svensson. Mor: 15 Sara Persdotter.

Generation III

8 ff f

Jonas Månsson.

Vid giftermålet bosätter sig Jonas Månsson m. hustru i Röringsmålen. Första barnet, Britta, född där 1750. Jonas kommer vid giftermålet från p 57 (=117) och dessförinnan p 60 (=123). Flytt 1753 till Nybygget under Åslahult (AI:1 p 77 och 278).

Äktenskap med Elin Månsdotter. Vigsel 1749 Hälleberga sn, H. p 33 enligt bokens urspr. paginering.

Barn:

4 Måns Jonsson. Född 1755-04-13 Åslahult nybygge, Hälleberga sn, H. Död 1845-03-16 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H.

9 ff m

Elin Månsdotter.

10 fm f

Sven Håkansson. Född 1726 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Enl. hf-längderna var Sven född 1726. Efter som hans mor står som enkehustru i Fröneskruv Södragård bör Sven ha varit född där. I mantalslängden 1746 står enkan Maria som brukare med sonen Sven. I mtl 1717 finns en brukare Håkan. Död 1792-05-30 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Bouppteckning 1792-06-04 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Far: 20 Håkan Månsson. Mor: 21 Maria Thoresdotter.

Äktenskap med Annika Nilsdotter (Född omkring 1732 Kliftetorp, Hälleberga sn, H. Död 1803-04-17 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H). Vigsel 1751-10-13 Hälleberga sn, H. drängen Sven Håkansson i Fröneskruf Sörag. Annica Nilsdotter i Kliftatorp.

Barn:

5 Elin Svensdotter. Född 1758-02-28 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Död 1849-03-17 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H.

11 fm m

Annika Nilsdotter. Född omkring 1732 Kliftetorp, Hälleberga sn, H. Död 1803-04-17 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Far: 22 Nils Persson. Mor: 23 Lena Samuelsdotter.

12 mf f

Nils Persson. Bouppteckning 1796-11 Nygård , Hälleberga sn, H. År 1796 den ? dagen i November månad förrättades och höls bouptekning efter afledne gl: inhysesmannen i lifstiden ärliga och beskedeliga Nils Pärsson i Nygård Hälleberga socken Uppwidinge härad och i Cronobergs län beläget; och woro där tillstädes änckan: Karin Håkansdotter: samt alla hennes barn som äro föliande: Nils Nilsson i lila aplaryd och Håkan Nilsson i Kareskruf och Notebäck socken Petter Nilsson i Nygård dotren: Elin Nilsdotter boende i Carlscrona alla barnen äro myndiga och til mera är komena till bouptekningens förrättande woro där tillstädes….. Död 1796-11-06 Nygård , Hälleberga sn, H. Gamla mannen Nils Persson i Nygd. Bröstfeber, 72 (år)

Barn med Karin Håkansdotter (Född 1725-03-02 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1803-02-20 Nygård , Hälleberga sn, H).

Barn:

6 Peter Nilsson. Född 1760-03-24 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1832-07-28 Nygård , Hälleberga sn, H.

13 mf m

Karin Håkansdotter. Född 1725-03-02 Nygård , Hälleberga sn, H. Ser i hf-längden ut att ha födelse angivet till 1725 ”Mart 2” Fadern ger gåva till kyrkan i april 1725 (se Håkan Olofsson) Död 1803-02-20 Nygård , Hälleberga sn, H. Gl: änkan Carin Håk: dotter i Nygd. Wärk, 78 (år) Bouppteckning 1803-02-28 Nygård , Hälleberga sn, H. Far: 26 Håkan Olofsson. Mor: 27 Bengta Jonsdotter

14 mm f

Måns Svensson.

Anges i Hälleberga AI:1 p 217 var ”Infl. ifr. Fureby Sn 1756 med att”; Furuby CI:2 p 579, flyttlängd 1756: ”Magnus Svensson från Färgestad til Aplaryd i Helleberga sn”, Se Furuby AI:1 p 9. Anges där född 1728.

Gifter om sig med pigan på gården Ingrid Månsdotter 25/12 1787 (CI:1 p 309, AI:2 p 133) de har en son 1788 men är sedan överstrukna och utflyttade utan uppgift om var.

Barn med Sara Persdotter (Död 1784-09-12 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H).

Barn:

7 Annika Månsdotter. Född 1761-08-09 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. Död 1853-11-07 Nygård , Hälleberga sn, H.

15 mm m

Sara Persdotter. Död 1784-09-12 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. h: Sara Persd: i St Aplaryd, Lungsot, 52 (år). Bouppteckning 1785-01-19 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. Åhr 1785 den 19 Januari hölls bouptekning efter Sara Persdotter i Stora Applaryd, närvarandes dess i — mann Magnus Svensson derstädes jemte Barnen P. dottren Cattrina Magnusdotter med dess man Henning Persson i — mg 2. dottern Annika Månsdotter med Per Nilsson i Nygård 3. sonen Sven 21 åhr, myndig 4. sonen Johannes 18 åhr gl omyndig….

Anges i hf-längder född 1732

Generation IV

20 fm ff

Håkan Månsson. Död 1741-08 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Testamentspenningar för ”[Aug. 30] Håkan Månss i Fröneskruf och Sonen”

Omnämnd i Hälleberga kyrkas räkenskaper 1726 för frivillig gåva 29 april (LIa:1 p 170) Dito januari 1725 ”Håkan Månsson i Frönsekruf S g” (sid 165). Dito 1724 2 februari ”Håkan Månss i Fröneskruf H: k. g.” (Sid 161). Dito april 1722 (sid 153). Dito 15 dec 1721 (sid 149). Dito nov. 1719 ”Håkan i Frönseskruf… ” (sid143).

Barn med Maria Thoresdotter (Död 1770-01-21 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H).

Barn:

10 Sven Håkansson. Född 1726 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Död 1792-05-30 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H.

21 fm fm

Maria Thoresdotter. Död 1770-01-21 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Enk. Maria Tors dotter från Fröneskruf Söragd. död af bröstsjuka. Far: 42 Thore.

22 fm mf

Nils Persson. Född omkring 1693. Enligt husförhörslängden AI:1, Hälleberga socken, sid 312 var Nils född 1693. Enligt samma längd sid 110 var han 1747 60 år gammal, dvs född ca 1687. Död 1767-11-08 Kliftetorp, Hälleberga sn, H.

Barn med Lena Samuelsdotter (Född omkring 1700. Död 1773-10-13 Kliftetorp, Hälleberga sn, H 81).).

Barn:

11 Annika Nilsdotter. Född omkring 1732 Kliftetorp, Hälleberga sn, H. Död 1803-04-17 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H.

23 fm mm

Lena Samuelsdotter. Född omkring 1700. Anges vid dödstillfället 1773 vara 73 år, dvs född ca 1700. Det överensstämmer med husförhörslängden AI:1 sid 312. Samma längd sid 110 anger att hon var 50 år 1747, vilket skulle ge födelseåret 1697. Död 1773-10-13 Kliftetorp, Hälleberga sn, H. 73 år.

26 mf mf

Håkan Olofsson. Född 1673. Anges i hf-längden 1747 (Hälleberga sn) vara född 1673. Död 1748-02-16 Nygård , Hälleberga sn, H. Hf-längden belägger Håkan Olofsson som far till Karin, gift med Nils Persson. Testamentespenningar betalas för ”Håkan Olofs ifr Nygård” den 28/2 1748 (Kyrkoräkenskaper LIa:2 (1747-1794) sid 6).

Ger frivillig gåva till kyrkan 11/4 1725 ”Håkan Olufsson i Nygård h: k: gl: — 16” (Kyrkoräkenskaper LIa:1 p 165).

Taxeringslängd 1744, Nygård: Håkan Olofsson, 1 man, 1 ”husfru”, 1 dotter (EV:1 p 395)

Mantalslängd 1746, Nygård: Håkan Olsson – enkling, dot: Karin

(Mtl 1717 är Nygård öde och saknar brukare).

Barn med Bengta Jonsdotter (Död 1745-05 Nygård , Hälleberga sn, H).

Barn:

13 Karin Håkansdotter. Född 1725-03-02 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1803-02-20 Nygård , Hälleberga sn, H.

27 mf mm

Bengta Jonsdotter. Död 1745-05 Nygård , Hälleberga sn, H. Kyrkoräkenskaper,   testamentspenningar: Maji 27 hust. Bengta Jonsdr. i Nygård

Mtl Hälleberga 1717 anger Nygård som öde, 1718 heter brukaren Johan. Kan han vara Bengtas   far? Johan i Nygård figurerar även i kyrkoräkenskaperna från o m ca 1720.

Generation V

42 fm fm f

Thore. Död 1718 Fröneskruv, Hälleberga sn, H. Testamentspenningar Thore i Fröneskruf – 16

Sannolikt identisk med den Tore som nämns i mantalslängderna som brukare i Fröneskruv från och med 1669. Möjligen var han son till någon av de tidigare brukarna, Börge eller Nils.

Barn med ?.

Barn:

21 Maria Thoresdotter. Död 1770-01-21 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H.

Familjen, gården och fotografiet (exemplet Vetlycke)

Etiketter

, , ,

Bunt_1

Att låta fotografera familjen uppställd med den egna gården / huset som bakgrund var något som mer eller mindre ”hörde till” när fotografier blev vanligt förekommande. Bilderna ramades in och hängdes upp på väggen eller beställdes i vykortsformat och skickades/gavs bort till släkt och vänner. Sin storhetstid hade dessa bilder under perioden ungefär från förra sekelskriftet och fram i 1930-40-talen. Sedan tog antagligen flygfotografiet lite över den rollen. I bakgrunden kan man nog ana stolthet och status – familjen, hemmet och jorden var det centrala i det gamla bondesamhället.

Med tiden har många av dessa bilder naturligtvis fallit i glömska när sammanhanget gått förlorat. Och som vanligt när inget finns skrivet på bilderna kan det vara svårt för en sentida betraktare att veta vad det är man ser. Bilden här ovan är just ett sådant fall. Ett fall som dock fick en lösning!

Fotot fanns på den gamla släktgården på min farfars sida, Emnabo i Torsås socken. När jag lånade det för inscanning för något år sedan sade det mig inte så mycket. Själva huset var dock en ledtråd. Typen av byggnad är vanlig i trakterna kring Torsås så det var säkert ett hus i närheten. En gissning var också att det var en gård som tillhört någon i släktkretsen kring Emnabo, även om man inte kunde vara helt säker. Ortnamn som Emnabo, Getnabo, Karsbo och Vetlycke dök upp i tankarna. Jag lade upp bilden i en intressegrupp för gamla och nuvarande Torsås-bor på Facebook. Fanns det möjligen någon som kände igen gården? Det var inte så osannolikt att den skulle finnas kvar…

Ingen viste, men det kom några svar. Ett tips jag fick var att det kunde vara en gård i Vetlycke. Huset och hur det såg ut runt omkring verkade stämma med ett hus i bokverken Sveriges Bebyggelse från 1950-talet och Gods och Gårdar från 1939. Vetlycke 5:1 eller i den äldre boken Vetlycke 2 eller Norra Vetlycke. En gård som sades vara en släktgård sedan 1827, huset byggt 1911, ägare 1939 Gustaf Mauritz Persson, son till Per Månsson. Lite arkivstudier visade att dessa personer faktist var mina släktingar. Per Månsson var kusin till min farfars mor. Gustaf Mauritz således min farfars syssling. Det såg lovande ut, till och med mycket lovande!

För att få en slutgiltig bekräftelse började jag spåra levande släktingar, vilket med ledning av uppgifterna i nämnda bokverk lät sig göras utan större svårigheter. Gården verkade fortfarande vara i släkten. Vanliga söktjänster på Internet som birthday.se och Eniro gav de uppgifter som behövdes. Jag skrev ut en kopia av bilden och ett brev med vädjan om hjälp och skickade iväg det till den äldsta levande släkting jag kunde spåra. Någon vecka senare kom ett telefonsamtal från en dotter till den uppspårade släktingen. Jodå, visst stämde det! Bilden föreställer gården Vetlycke 5:1, tidigare Norra Vetlycke 2.

Gustaf Mauritz Persson övertog gården 1928. Han var född i gården 1896 som äldste son till Per Månsson (8/11 1861-23/12 1937) och Annette Maria Petersdotter (1867-1940). Det är alltså Per Månsson och hans hustru Annette Maria som tillsammans med barnen poserar framför gården på bilden. Deras barn var förutom Gustaf Mauritz: Gärtrud Elisabet (1898-1989), Bror Gerhard (1900-1973), Erik Robert (1901-1974?), Karin Gunhild (1902-1981) och Per Artur (1907-?). En av sönerna saknas på bilden. Av barnen utvandrade Erik Robert 1923 till USA och Per Artur till Kanada 1927. Hur det gick för dem på andra sidan Atlanten vet jag inte.

Per Månsson var son till Måns Andersson (1817-1898) från Kvilla nr 2 (äldre stavning Qvilla). Måns gifte sig med Gertud Larsdotter (1821-1900) från Stora Emnabo. De övertog gården i Vetlycke efter Gertruds syster Maria och Måns bror Nils som hade köpt gården ca 1827. De var dock barnlösa. Gertrud och Maria hade en bror Anders (1809-1894), som blev min farfars morfar.

Weinhardt på Vennerslund – en släkt med Gökalund-anknytning

Etiketter

, ,

Förutom släktforskningen har jag ägnat en hel del tid åt samhället Bergkvara med Gökalund (söder om Kalmar) och dess historia. När man forska om en ort på det här viset stöter man på många olika personer och sidospår. Det här inlägget handlar om ett sådant sidospår, en släkt med namnet Weinhardt. Ett par herrar ur denna släkt drev bageri och handel i Gökalund. Axel Gottfrid Weinhardt kom från Torsås socken 1882 och startade en bageri- och handelsrörelse som efter hans död drevs vidare av änkan Inga och senare av sonen Gottfrid Theodor. Han lämnade dock Gökalund 1905 och flyttade till Kalmar där han enligt tidningsnotiser drev handel i stadsdelen Johanneslund.

När Weinhardts ”kom till byn” slog de sig ner på en fastighet under gården Siggatorp som bar namnet Vennerslund (ibland stavat Wennerslund eller Wännerslund). Här fanns ett hus med affär i en länga ut mot landsvägen (bilden!). Huset revs någon gång före 1920 då handlanden J. A. Svensson byggde nytt. Svensson var den som efterträdde Weinhardt som handlare i fastigheten och han köpte huset 1907 av förre nämndemannen i Gata, C. A. Larsson som hade friköpt tomten från Siggatorp 1898. Svenssons hus brann ner 1937 och ersattes i sin tur av ett nytt, för många Bergkvarabor ännu känt som ”Grattes” efter Sidney Gratte som med sin familj drev affär i huset under många år. I dag är det pizzeria i huset som ligger i korsningen mellan E 22 och Torsåsvägen.

Affärshuset Vennerslund omkring 1910. Till vänster i förgrunden skymtar Gökalunds mejeri. Detalj från vykort.

Vennerslund var ett namn som kring slutet av 1800-talet konkurerade med namnet Gökalund. Men bägge namnen är äldre än så. När det gäller Vennerslund dyker namnet upp redan under tidigt 1800-tal. Den 19 juli 1815 tog lungsoten handlanden Lars Wennbergs hustru Anna Brita Forslund ”på Wennerslund”. Det är väl inte en allt för djärv gissning att namnet Wennberg givit upphov till Vennerslund. Makarna Wennberg skrivs dock i alla andra källor som boende i Skällenäs, på andra sidan landsvägen. Hur det hänger ihop med fastigheten på Siggatorps ägor är oklart. Vilka som bebott huset på Vennerslund före Weinhardts och hur gammalt huset som fanns där då var återstår också att reda ut.

För att återvända till släkten Weinhardt. Namnet med sin utländka klang fångade mitt intresse. Var kom de ifrån ursprungligen? Det fick jag aldrig svar på men spåten förde på vindlande vägar via Torsås och Gullabo socknar samt lite Blekinge till Vissefjärda och Långasjö socknar. Längre ner än 1700-talets andra hälft kunde jag inte följa spåret (det äldsta ledet med benägen hjälp från Rötters utmärkta Anbytarforum). Det som framkom redovisas i sammanställningen här nedan, med förhoppningen att någon annan kanske kan få glädje av uppgifterna.

===========================

1. Gottfrid Theodor Weinhardt. Handlare. Född 1873-06-22 i Torsås 3, Torsås socken, Kalmar län. Död 1949-05-30, Tulegatan 30, Sundbyberg. Gift med Anna Elise Larsson, född 1872-12-08 i Hulekvill, Torsås socken, Kalmar län, död 1927-08-04, kv. Björken 4, Mörbylånga köping, Öland.

Handlande på fastigheten Wennerslund 1 under Siggatorp (Gökalund) Söderåkra socken, från ca 1896 (AIIa:10 sid 288). Enligt tidningen Kalmar meddelas från Kalmar landskansli 1898-07-08 att han antagits som drivande av bageri- och handelsrörelse på Vennerslund under firma Gottf. Weinhardt. G T utflyttad med familj till Kalmar 1905-04-11. Omtalas senare i tidningsnotiser som handlande i Johanneslund, Kalmar.

2. Axel Gottfrid Weinhardt. Bagare och handlande. Född 1849-09-18 i Petamåla, Torsås socken, Kalmar län. Död 1887-05-01, Siggatorp, Söderåkra socken, Kalmar län (Bagaren och handl.) Gift 1873-04-25 i Torsås, Torsås socken, Kalmar län med (3).

Inflyttad till Siggatorp (Gökalund) 1882-11-11. Boende på ”Vennerslund”. 1880-1882 boende i Trankvill; 1877-1880 i Fagereke; 1874-1877 i Kristianopel köpingen nr 17; 1873-1874 i Torsås nr 3, 1872-1873 i Beseboda, Augerum sn (”gesäll”); 1872 i Kulleryd, Fridlevstad sn (Bagaregesällen); 1870-1872 i Karlskrona stf (lärling hos bagare Törnström, 20 kv tomt 9)

3. Inga/Ingrid Gummesdotter. Född 1835-12-29 i Kroksvik under Eriksberg, Åryd socken, Blekinge län. Död 1904-08-24 i Siggatorp, Söderåkra socken, Kalmar län. (Dotter till fiskaren Ingeman Gummesson enl. Åryd hfl född i Ternö 30/5 1805 och Stina Jonasdotter enl Åryd hfl född i Småland 10/7 1815. Fam. till Karlskrona 1854).

Tidningen Kalmar 1888-07-04 meddelar att Inga Weinhardt i Wennerslund ämnar fortsätta idka handel under firma A. G. Weinhardst Enka.

4. Sven Johan Weinhardt. Färgare. Född 1812-03-03, Klättorps ägor, Vissefjärda socken, Kalmar län. ”Skomakaren Wejnardts enkas barn” (C:3 sid 36). Död 1870-01-01, Petamåla, Torsås socken, Kalmar län (AI:25 sid 67). Gift 1833-10-14 i Lösen, Blekinge län (Färgaregesällen Sven Weinhardt och pigan Ingrid Catharina Johansson båda i Lyckeby… EI:3, se även Lösen AI:10) med:

5. Ingrid Catharina Johansdotter. Född 1807-08-10 i Hoby (obekräftat). Moderns namn enl. vigsellängden ”Enk. Johanna Helena Bergström i Hoby”. Död 1866-08-26 i Petamåla, Torsås socken, Kalmar län.

Fam. flyttar från Vissefjärda till Torsås socken 1840.

8. Sven Weinhardt. Skomakaremästare. Född 1776-11-30, Trollamåla soldattorp, Långasjö socken, Kalmar län. Död 1811-12-26, Vissefjärda socken, Kalmar län (omkommen på Kyrksjön tillsammans med sin svägerska mjölnaren Weinhardts hustru – C:3 sid 550) Bouppteckning 1812-01-27, Södra Möre Häradsrätt FII:25 sid 81. (Gift 1:a 1797-11-05 i Augerum med Ulrica Sofia Tryde, död 1810-05-09, Klättorp, Vissefjärda socken, Kalmar län. Dotter till skräddarmästaren Johan Fredrik Tryde i Karlskrona (död 1794) och Helena Catharina de Rees). Gift 2:a 1710-12-07 (Skomak. Sven Johan Wejnhardt med pigan Cajsa Gummesdotter på Klättorp ägor) Med:

9. Cajsa Gummesdotter. Född 1775-01-22 i Rasslebygd, Algutsboda socken, Kalmar län. (Dotter till bonden Gumme Larsson (1741-1791) och Ingeborg Karlsdotter (1754-1808)). Död 1863-07-23, Klockaregården, Fridlevstad, Blekinge.

16. Johan Gottfrid Weinhardt. Volontär, skolmästare i Långasjö och Karlskrona. (Född 1723). Död 1799-08-18, Loviseberg, Långasjö socken, Kalmar län (76 år). Gift med:

17. Ingrid Svensdotter.

 

Digitaliserade dagstidningar – en väg till mer information

Vad gör man när kyrkoarkiven inte räcker till? Det är en fråga som alla släktforskare förr eller senare ställs inför. Och det finns många svar. Om det handlar om tiden från senare delen av 1800-talet och ett par årtionden in på 1900-talet kan digitaliserade svenska dagstidningar vara en väg. Kungliga Biblioteket har digitaliserat en mängd svenska dagstidningar och det finns ett par sökfunktioner för att hitta i detta material.

http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/

http://tidningar.kb.se/

Det är inte alltid så lätt att hitta det man söker efter och möjligheten att förfina sin sökning är begränsad. Men lyckas man väl få napp kan man hitta många intressanta pusselbitar till sin släktforskning, husforskning eller hembygdsforskning. Jag har själv haft stor nytta av detta material vid ett flertal tillfällen. Här följer ett exempel jag råkade ha aktuellt just nu:

Min mormors moster Alfrida Gustafsson föddes i Skårebo i Kristvalla socken, Kalmar län den 13 augusti 1890. Föräldrarna var arbetaren Israel Gustafsson och hans hustru Carolina Löfgren. Alfrida fanns enligt församlingsboken kvar i hemmet till den 13 november 1907 då hon står som utflyttad till Dörby socken strax utanför Kalmar. I Dörby församlingsbok är hon inskriven som piga bland tjänstefolket under folkhögskolan Högalid, men har avlidit redan den 15 juni 1908 ännu ej 18 år fyllda. Dödboken meddelar att orsaken till Alfridas allt för tidiga bortgån var ”drunkning i Hossmoån” och att hon hade begravts på Hossmo kyrkogård några dagar senare. Men vad var det egentligen som hade hänt? Hur skulle jag få veta mer?

Hossmo_2

Bild: på kyrkogården i Hossmo fick Alfrida sin sista vila

Om det var en olycka så skulle säkert inte domstolshandlingarna ha några upplysningar. Möjligen kunde det finnas en polisrapport, kanske i landsarkviet i Vadstena. Det är nu de digitaliserade dagstidningarna kommer in i bilden. En klart snabbare och enklare väg att få svar på de pockande frågorna. I tidningar Kalmar onsdagen den 17 juni 1908 fanns en liten notis införd under rubriken ”Drunknad”: 18-åriga flickan Alfrida Gustafsson från Svartingstorp, i tjänst hos landtbruksdirektör W. Molin i Hossmo, råkade i måndags afton vid klappning af kläder att falla i Hossmoån, där hon, som icke var simkunnig, drunknade. Hennes döda kropp återfanns vid draggning omkring kl. half 9 på aftonen.

Här kom alltså ett snabbt svar på vad det var som hade hänt. En tragisk olyckshändelse en måndagkväll i juni hade ändat en ung kvinnas liv då hon skulle utföra sina sysslor. Något annat som jag vid flera tillfällen noterat är att kyrkoarkivens uppgifter om var en person är folkbokförd skiljer sig från var de i själva verket för tillfället råkat befinna sig. Hon var skriven som piga vid Högalid i Dörby socken men tjänade alltså i själva verket hos lantbruksdirektör Molin i grannsocknen Hossmo, om man får tro tidningen. Varför hon anges komma från Svartingstorp är däremot svårare att förklara, kanske är det bara en felaktig uppgift.

Det finns mycket spännande att hitta i den digitaliserade dagspressen. Försumma inte den möjligheten!

I dag skulle mormor fyllt 100

Etiketter

, ,

Gunda_affären1998I dag den 23 februari skulle min mormor Gunda Berggren ha fyllt 100 år. Hon hade gärna själv velat nå denna aktningsvärda ålder om hon hade fått ha hälsan. Men så blev det inte. Hon drabbades av en blodpropp i hjärnan och blev halvt förlamad sängliggande i ett år till hon en majdag medan våren stod i blom år 2000 gick ur tiden.

Gunda föddes vid Hofgårds glasbruk i Älghult socken (Kronobergs län) den 23 februari 1916 som yngsta barn till glasbruksarbetaren Johan Magnusson och hans hustru Hedvig (född Israelsson). Några år senare, 1919 flyttade familjen till Torsås i Kalmar län då Johan fått arbete på glasbruket där som efter en brand nu hade nystartat med inriktning på produktion av fönsterglas. Glasbruket blev inte så långlivat men familjen blev kvar i Torsås, i en av brukets arbetarbostäder på Glasbruksgatan. Där växte Gunda upp och där gick hon i skola 1923-1931. När skolgången var avslutad bestämde hennes föräldrar att ”flickan skulle ha ett ordentligt yrke”. Så blev det också. Det började med en anställning i en av Torsås sybehörsaffärer, Iréne Anderssons Tapisseriaffär, som 1935 togs över av Linnea Jacobsson. Just det året avslutade hon sin anställning här och flyttade till Emmaboda där hon i februari 1936 fått anställning hos Irene Andersson, nu gift med namnet Lindström. Irene Lindström hade i samma veva köpt en affär på Stogatan 2 i Emmaboda med namnet Nya Modeaffären. En affär som med tiden skulle spela en central roll i Gundas liv. Gunda berättade en gång att flytten till Emmaboda ägde rum en vinterdag och gick med häst och släde under full snöstorm. Gunda_Torsas

Den här gången blev tiden i Emmaboda kort. 1938 lämnade hon det lilla Smålands-samhället, gjorde en kort mellanlandning i Nyköping och flyttade sedan till Kristianstad där hon utbildade sig till hattmodist. I Kristianstad träffade hon textilarbetaren Per Berggren och med honom gifte hon sig i Norra Åsums kyrka 1942. Morfar ”Pelle” var en ”lång och stilig karl” brukade hon säga. 1944 gick flyttlasset till Emmaboda och den här gången blev Gunda kvar. 1946 föddes dottern Gun-Louise, min mamma. Det blev Gunda och Pelles enda barn. 1945 köpte Gunda Nya Modeaffären av Irene Lindström, affären där hon varit anställd på 30-talet. Affären blev hennes livsverk och stolthet. Från 1962 belägen på Storgatan 9, där hon med sin lilla familj flyttade in i den ganska rymliga lägenhet som fanns på ovanvåningen. Hon drev den med kärleksfull hand och med hjälp av ett par anställda i 54 år – ända till den där olyckliga blodproppen berövade henna alla möjligheter att fortsätta vare sig denna eller någon annan verksamhet. Ja livet hade sina sorger. I slutet på 60-talet skildes hon från Pelle. Skilsmässan tog henne hårt, hon tillhörde en generation för vilken skilsmässor var en skam som man gjorde bäst i att tiga ihjäl. Hon talade följaktligen sällan om morfar, utom det där med att han varit så ”stilig”. 1986 kom nästa svåra slag, hennes enda dotter gick bort i sjukdomen MS. Kvar fanns affären. Och jag, det enda barnbarnet, hennes andra glädje och stolthet. Så har det i alla fall sagts mig.Gunda_affären1970

Jag minns henne själv som en gråhårig, lite rund och god ”tant”. Alltid glad och mild i färgsprakande klänningar, framför spisen i köket på Storgatan 9 där hon lagade mina favoriträtter med mycket smör och riktig grädde. Stack till mig lite pengar vid födelsedagar och jular i förhoppningen att jag skulle köpa lite kläder för dem. Helst beiga, som hon menade var ”modernt nu” (och antagligen hade varit det i åtskilliga årtionden). Eller sittande på treassen vid sitt lilla sommarhus vid kusten, med huvudet vänt mot solen och ett förnöjt litet leende på läpparna. Att sitta där med henne en sommarmorgon och äta frukost, knacka upp skalet på ett ägg och tugga i sig en macka med saltkött och skivade tomater på medan solen steg över Kalmarsund och skingrade morgondimmorna. Det tillhör mina starkaste barndomsminnen. Som väl de flesta barn älskade jag min mormor och att hon redan har varit borta ur mitt liv i 16 år känns ofattbart. Men minnena, de lever i alla fall.

 

De första invånarna i Bergkvara

Etiketter

, , ,

lindbVid Kalmarsundskusten dryga fyra mil söder om Kalmar ligger det lilla samhället Bergkvara. En ort som växt upp kring den hamn som genom hela dess historia varit centrum för verksamheten på platsen. I år firar Bergkvara 400-årsjubileum, för enligt gängse historiskrivning omtalas Bergkvara för första gången år 1616. Den 2 december just det året bekräftade Gustav II Adolf Kalmar stads privilegier, i vilka rätten att hålla marknad vid bland annat Bergkvara ingick. Men redan i Karl IX privilegier till Kalmar av år 1600 omnämns Bergkvara. Då som en olaglig marknadsplats vid ”Berqware hafn” mot vilken kungen utfärdade förbud.

Man har menat att Bergkvara under hela 1600-talet varit en obebodd marknadsplats med hamn, dit Kalmars och senare även Karlskronas borgare kom för att hålla tillfälliga marknader och driva handel med allmogen. Inte förrän 1719 då Kalmar-köpmännen antog en ”köpdräng”, ett slags lokalombud eller filialföreståndare, vid namn Johan Johansson Kempe fick Bergkvara några bofasta invånare. För honom byggdes ett litet hus med boningsstuga och handelsbod – det lär ännu stå kvar på den så kallade Lindbergska tomten. Därifrån började man nu förse bygdens folk med nödiga varor som t ex salt, sill och tobak. En genomgång av mantalslängderna för Söderåkra socken visar emellertid att redan åren kring sekelskiftet 1700 tycks människor ha varit bosatta i Bergkvara. Tre år, 1698-1700, redovisas här en Hans Bomgards tjänstefolk. Sannolikt är han identisk med den handelsman Hans Baumgart som finns omtalad i Kalmar. Han var född 1659, tjänstgjorde först som inspektor på Värnaby bruk men avlade borgared i Kalmar 1688 under namnet Bohmgård och blev verksam som handelsman och senare rådman. Han dog 1719. Det verkar således som att Kalmarborgarna gjort en framstöt i Bergkvara redan de sista åren av 1600-talet och försökt etablera någon form av (handels)verksamhet eller filial här. Måhända för att skaffa fördelar i konkurrensen med Karlskrona. Nerslaget blev kortvarigt.

Köpdrängen Johan Johansson Kempes tid i Bergkvara blev något längre. Den 16 oktober 1719 hade han gift sig i Kalmar med ”gudfrugtiga Chrsitina Hafstrand”. I mars 1720 fick paret sitt första barn, en dotter som föddes i Bergkvara och döptes till Catharina. Lyckan blev kort. Bara 14 dagar senare fick de återvända till kyrkan i Söderåkra för att begrava det lilla barnet. Det skulle inte bli bättre. 1722 föddes sonen Petter som fick leva i tio dagar. 1723 föddes sonen Fredrik som blev tre år gammal. Dottern Catharina född 1725 dog efter åtta dagar. Sista barnet, dottern Christina föddes i april 1726. Den 20 augusti samma år antecknas både hon och sonen Fredrik som avlidna, ”bägge af sin moder på samma gång ömkeligen af daga tagna”.

En fruktansvärd tragedi som måste skakat om rejält i bygden även på den tiden hade utspelats i den lilla stugan med handelsbod nere vid Bergkvara hamn, den sensommardagen 1726. Modern Christina Hafstrand hade tagit en kniv och med den skurit halsen av sina båda små barn. De blodiga liken hade hon sedan kastat i sjön, där de snart nog hittades flytande. Naturligtvis ställdes Christina inför rätta och rannsakades, först av Södra Möre häradsrätt och sedan efter överklagande och vädjan från sin mor, Christina Rehn, även av hovrätten. Inför hovrätten i Jönköping stod Christina Hafstrand den 11 oktober 1726. Hon bekände där för rätten sin gärning och sa att hon varit ansatt av en tandvärk, så svår att hon inte vetat vad hon gjorde. Men de vittnen som tidigare varit kallade till häradsrätten gick ed på att Christinas tandvärk inte kunden ha varit så hemsk som hon själv påstod. Ingen hade märkt något ovanligt hos henne den dagen då barnamorden begicks. Både före och efter tragedin hade hon sålt salt i handelsboden och i övrigt skött sina husliga sysslor som hon brukade. Hovrätten dömde henne därför enhälligt för att hon ”på ett så mordiskt vis sina späda barn livet avhänt” till att ”halshuggas och å bål brännas”.

Den stackars säkerligen förkrossade köpdrängen Johan Kempe, som på sex år förlorat alla sina fem barn och sin hustru avled själv 1727 i sin stuga, endast 37 år gammal. Det skulle dröja 20 år innan någon åter blev bofast i Bergkvara.

Alla dessa okända människor

Etiketter

, , ,

Okand_Nybro

Vem är han, den avporträtterade mannen? Stilig ser han ut, som folk oftast gjorde på ateljéfotografierna förr i tiden. Uppklädd i sina bästa kläder har han låtit föreviga sig hos fotograf Emil August Ekström i Nybro. Ekström etablerade sig som fotograf i Kalmar på 1880-talet och hade filial i Nybro. 1894 hade han flyttat från Kalmar till Nybro och var sedan bosatt där fram till sin död 1903. Fotot, ett så kallat ”Visitkort”, är troligen taget någon gång kring förra sekelskiftet, senast 1903.

Fotot tillhörde min mormor och föravarades i en låda i en chiffonje tillsammans med några andra fotografier, bl a av hennes föräldrar och hennes mormor. Kortet har ännu tidigare tillhört hennes föräldrar, Johan Magnusson och Hedvig Israelsson som båda hade sina rötter på behändigt avstånd från Nybro. Allt detta får mig att misstänka att det är en ganska nära anhörig till min mormor. Kanske farfar eller morfar?

Jag kan bara spekulera. För hans namn och identitet är okänd för mig. Så som fallet är med så många andra personer på så många andra foton. Alla dessa män, kvinnor, unga och gamla som med allvarliga blickar ser på oss från en annan tid. Det är så väldigt synd att så många av dem är bortglömda. Dels för att de inte längre kan knytas till sin historia och sina släktsammanhang. Men dels också för att det leder till att de tappar sitt värde för de efterlevande som inte ser någon anledning att spara dem. I bästa fall säljs de som kurriosa till någon uppköpare eller annan hugad spekulant, men allt som oftast blir de bortkastade och hamnar på soptippen. Och var gång försvinner ett litet stycke kulturarv.

Det hade varit så enkelt att plita ner ett namn på baksidan. Men så oerhört sällan blir det av. Min uppmaning är: gör er själva och era efterlevande den lilla tjänsten. Anteckna på era bilder vad eller vilka de föreställer. För det som är självklart idag är bortglömt i morgon.

Nils Persson i Bröms – ett fall ur domboken

Etiketter

, , ,

Gamla domböcker (protokollen från tingsförhandlingarna) innehåller mycket spännande uppgifter. Dessutom kan dessa ibland ganska omfattande redogörelser vara av stort intresse för släktforskaren. När kyrkoböckerna börjar tryta kan släktförhållanden ibland återfinnas i domboken t ex i samband med ägotvister och liknande. För att inte tala om den inblick i dåtidens samhälle och dess invånares tillvaro man kan få, som knappt någon annan källa kan ge för äldre tider.

Detta inlägg ska dock handla om ett specifikt och delvis lite udda fall. Den 21-22 januari 1652 höll Södra Möre häradsrätt vinterting på tingsplatsen i Vassmolösa. Tilltalad stod inför rätten gränstullskrivaren Nils Persson i Bröms (vid gränsen mellan Småland och Blekinge i Söderåkra socken) för allehanda ”wederstyggliga missgierningar”. Av sin granne Germund i Bröms hade han stulit en häst och ridit den till Kalmar, där Germund så småningom fått hästen åter. Av en borgare i Kristianopel anklagades han vidare för att ha stulit ”en kiättell”, en del tyger och diverse persedlar som han sedan försökt förmå olika personer att sälja för hans räkning i Tyskland eller på Öland. Nils Persson gjorde sitt bästa för att slingra sig genom att skylla ifrån sig och betyga sin oskuld.

När länsmannen Måns Olsson åtta dagar före tinget hade gripit Nils Persson hade han beslagtagit en skrivbok som Nils hade haft på sig. Boken åberopades nu som bevismaterial för tre olika anklagelser. För det första hade Nils förfalskat respass i andras namn. Dels ett åt Håkan Larsson i Grisbäck utställt i kyrkoherden i Söderåkra mäster Olufs namn. Dels ett åt sig själv utställt i ”Cappelanen herr Hemmings” i Torsås namn. Med det senare hade han ”en kort tijd uthi Danmark wandrat”.

Som om inte detta skulle vara nog framgick också av boken att Nils Persson ingått förbund med ”den grymma Sathan som han kallar Hällman”. Nils var mycket ovillig att tala om detta men tillstod efter flitiga påtryckningar från rätten att han mött Satan två gånger. Första gången skedde detta ”på Påboda skoog”, då Satan sagt till honom ”Waar du icke så fuller skulle iagh wäl något handla medh tig”. Andra gången skedde det i Danmark på vägen mellan Kristianopel och riksgränsen. Denna gång hade Satan kommit ridande på en svart häst och sagt ”häll säll”. Nils hade frågat honom vem han var eller vad han hette och fått svaret ”Jag heter Hellman eller Odhen, som rijder om natthen och icke om dagen. Will tu blifua i min tienst så skreff mig till 9 Torssdagz quäller, så skall iagh komma till tigh”. Något mer vägrade Nils att säga om denna sak.

Slutligen fanns i Nils bok en längd med åtskilliga kvinnonamn vilka Nils, åter efter rättens påtryckningar, förklarat. Detta var en lista över kvinnor som Nils haft kärleksaffärer med, både innan och efter det att han själv blivit gift. Inte mindre än 26 olika kvinnor hade han lägrat. Sålunda kunde Nils Persson dömas för tjuveri, förfalskande av pass, nio mökränkningar och lönskalägen, 15 enkelt hor, 1 dubbelt hor (enkelt hor = ena parten var gift, dubbelt hor = båda var gifta) samt missbruk av Guds namn. Vidare konstateras att Nils inte skulle kunna hållas i fängsligt förvar någon längre tid utan största försiktighet, särskilt då han ”tillförende aff Stadsens fängellse i Callmar sigh sielf lätteligen hafuer uthulpet”.

Nils Persson dömdes till döden och avrättades i Vassmolösa den 10 juni 1652.

Källor:

Göta Hovrätt – Advokafiskalen i Kalmar län, renoverade domböcker för Södra Möre häradsrätt EVIIAAAE:8 (1652-1658).

Databasen Avrättade i Sverige på Rötter.se