Utvandrarna, del 1. Carl Magnusson

Etiketter

Emigranter, Mormors släkt, USA

Omkring 1,2 miljoner människor lämnade Sverige under den stora emigrationen ca 1850-1920, i förhoppningen om en tillvaro bättre än den de lämnade bakom sig. De flesta flyttade till Nordamerika och av dessa kom de flesta till USA. Men även Canada fick ta emot sin beskärda del av utvandrade svenskar. Många blev kvar ”over there”, skaffade familj och blev integrerade amerikaner. Andra återvände efter en kortare eller längre tid till sitt gamla hemland. Emigrationen är ett välkänt och omskrivet kapitel i vår historia så jag ska inte gå in på någon närmare presentation av själva emigrationen som företeelse. Välkänt har det blivit t ex genom Wilhelm Mobergs emigrantepos Utvandrarna men också för att väldigt många av oss har emigranter i våra släktled. Det gäller även min släkt och nu har jag tänkt försöka presentera några av dem som tog steget och gav sig av över det stora havet till en oviss framtid i ett nytt land. Vilka var de? Vad hände med dem? Emigrantforskning kan ge fylliga svar eller nästan inget svar alls.

Först ut blir de tidigaste emigranterna jag har hittat i min släkt. Det var torparen Carl Magnusson med familj som lämnade de fattiga skogsbygderna i Hälleberga socken i Kronobergs län (mot gränsen till Kalmar län) åren 1853 och 1854. Carl Magnusson var min mormors farfars halvbror. Han föddes i Smedstorp i Madesjö socken 28 november 1819 och var äldsta barnet till torparen Magnus Danielsson (1795-1864) och Cajsa Olsdotter (död 1854). Carl lämnar föräldrarhemmet 1837 (om man får tro kyrkböckerna) och blir dräng under några år men är sedan torpare. Torpare är han 1846, närmare bestämt på torpet Lilla Slätt under Aplaryds lillegård i Hälleberga socken. 1846 är året då Carl gifter sig med pigan Ingrid Lena Johansdotter från Katteskruv (född i Sigisleryd, Madesjö socken 1816). De får två barn tillsammans, Anna Lena 17 augusti 1847 och Johan August 8 februari 1849. Några år senare bestämmer sig familjen för att lämna det lilla torpet bakom sig. Varför? Ja det förtäljer inte historien.

År 1853 lämnar först Carl ensam hemmet och gör den säkert ganska strapatsrika resan över Atlanten. Detta var innan den stora atlanttrafiken kommit igång med sina (något så när) bekväma ångfartyg. Året därpå, 1854 följer Ingrid Lena efter med barnen. Kanske var tanken att Carl skulle ordna en något så när etablerad tillvaro innan hustrun och barnen kunde komma efter.

Var tog de då vägen? Den första platsen att söka i är föräldrarnas bouppteckningar. Men där finns bara den måttligt hjälpsamma uppgiften att de ”vistas i Nordamerika”. Inte heller de amerikanska folkräkningarna har mycket att erbjuda i det här fallet. I stället är det de svensk-amerikanska kyrkböckerna (Swedish lutheran church) som gör det möjligt att säga något om var Carl och hans familj blev av. Vi är då troligen framme på 1860-talet. I kyrkboken för Geneva Lutheran Church (grundad 1853), Illinois, i närheten av Chicago återfinns familjen. På ett ställe anges under rubriken ”Residence” (bostad) ”Skogen”. Vad som avses med detta Skogen är dock oklart. 1868 verkar familjen har skrivit ut sig ur församlingen och flyttat till Chicago. Men senare, på 1870/1880-talet är de inskrivna i St. Charles Lutheran Church där de finns till sin död. Carl Magnusson avled 25 november 1891 och Ingrid Lena 25 august 1889. Båda i St Charles.

Familjen Magnusson i Geneva Lutheran chuch book.

Geneva och St Charles är två närbelägna städer längs Fox river, 5-6 mil väster om centrala Chicago. De växte båda fram under 1830-talet och framåt. På platsen för St Charles hade emellertid redan tidigare funnits en bosättning för Pottawatomie-indianerna. Området blev populärt bland emigranter och speciellt St Charles hade en stor svensk-amerikansk befolkning. Här var det också nära till Chicago, dit många svenska emigranter så småningom kom. Så många att man en tid talade om Chicago som Sveriges näst största stad befolkningsmässigt. Inte så illa för en plats som inte allt för många år tidigare bara var ett tämligen otrevligt, vattensjukt område invid Lake Michigan, bevuxet med en illaluktande lökväxt som ursprungsbefolkningen kallade chegaguo.

En bild från St Charles, Illinois

För att återvända till det här inläggets huvudpersoner: vad hände med Carl och Ingrid Lenas barn? Dottern Anna Lena gifte sig 1876 med en Mahlon Crozier, men paret fick inga barn. Anna Lena avled i Chicago 1910, 63 år gammal. Johan August Magnusson gifte sig med en annan emigrant, Augusta Moberg, född i Flisby socken, Jönköpings län, 1856. De fick tre barn, Alice May (1883), Lawrence Wirth (1886) och Edith Olive (1889). Alice Mae gifte sig med en Frank Lawson, men de fick inga barn. Hon dog 1935 i Elgin. Lawrence blev uttagen som soldat under första världskriget och återvände aldrig till USA. Han stupade i Frankrike i november 1918. Edith Olive gifte sig med Edward Thompson. Hon avled 1965 i Elgin och efterlämnade en dotter Ethel May Thompson (1931-1969). Efter Ethel May lär det ännu finnas ättlingar kvar i USA. Så Magnusson-grenen lever vidare.

Alla Magnusson (som inte gifte sig till något annat efternamn) ändrade stavningen till det mer amerikansk-klingande Mongerson.

Var kom Jöns Nilssons i Espinge (Råbelöv socken) ifrån?

Etiketter

Morfars släkt, Skåne, släktforskargåtor

Min morfars släkt kom nästan alla ifrån trakterna kring Kristianstad. Det här inlägget ska handla om min morfars farfars morfar Jöns Nilsson och framför allt var hans föräldrar kom ifrån. Detta var nämligen i flera år en av mina olösta släktforskargåtor.

Jöns Nilsson återfinns på sin ålders höst i Önnestad socken där han avled under enkla omständigheter ”på socknen” den 9 maj 1855. Han hade då varit änkling i 12 år, hans 16 år äldre hustru Elna Wollemarsdotter hade avlidit i maj 1843. De hade varit gifta sedan 1816 och hade två gemensamma barn, Hanna (1818) och Ola (1821). Det är Hanna som utgör min länk framåt i tiden, men det är en annan historia.

Av husförhörslängderna framgår att Jöns Nilsson var född 9 oktober 1792 i Råbelöv socken. Detta visar sig också stämma. Han var son till Nils Månsson och Hanna Persdotter i Espinge i Råbelöv socken. Husförhörslängderna i Råbelöv anger att Nils Månsson var född 20 april 1751 och Hanna Persdotter 1753, men utan uppgift om var. De var inte födda i Råbelöv i alla fall, I mantalslängderna återfinns de i Espinge första gången 1784. Då de hade minst ett barn fött före 1784, dottern Sissa född 6 februari 1782 enligt husförhörslängden som inte kunde återfinnas i Råbelövs födelsebok, måste de ha kommit från någon annan ort. Och här tog det stopp.

Det kom att dröja flera år innan denna gåta fick en tillfredsställande lösning. Den första öppning kom via en sökning på den stora släktforskarsidan Ancestry. En Cissa (stavat med C) med rätt födelsedatum dök här upp, född i Norra Strö socken. En kontroll i födelseboken visade att hennes föräldrar mycket riktigt hette Nils Månsson och Hanna Persdotter. Var detta nyckeln till gåtan? Ja, skulle det visa sig men än återstod en del arbete för att få det bekräftat och i bästa fall kunna påvisa var Nils och Hanna kom ifrån. I husförhörslängderna kunde Nils och Hanna återfinnas under Strö och med samma födelseuppgifter som i Råbelöv, men även här utan födelseort. De hade dock inte bott så länge i Strö, de var inflyttade 1780 och utflyttade till Råbelöv 1784 – det senare ytterligare en bekräftelse på att jag hittat rätt familj.

En källa jag förbisett var bilagor till flyttlängder. Även om det inte fanns några flyttlängder så fanns det bilagor som täckte de aktuella åren och dessa fanns dessutom avfotograferade hos Arkiv Digital. För Råbelöv fanns sorterade under Fjälkestad kyrkoarkiv en flyttattest daterad 31 mars 1784 som meddelade att ”Gifta folken Nils Månsson född d 20 Apr: 1751 och hustrun Hanna Pehrs dotter född åhr 1753 flyttar nu till Råbelöf församling, med det bevis, att de äga någorlunda kunskap i de hel:a christendoms stycken, och hafwa här fört en christelig wandel, samt begingo sednast den hel. Nattwarden D:ia 19 p Trin: sistledit åhr. De hafwa med sig 2ne barn, son Måns född d 30 Dec: 1780 uti Fielkestad sokn och dotter Cissa född d 6 Febr: 1782 uti Ströö sokn”. Det fanns även en flyttattest som berättade om parets inflytt till Norra Strö, daterad i Fjälkestad 1 november 1780 som meddelar att Nils och Hanna ”nu tillsammans komma att bo i Ströö”.

Före 1780 hade paret således bott i Fjälkestad socken. Där visade det sig att de var gifta 6 november 1779 ”tjenstedrengen Nils Månsson samt dess fästeqwinna Hanna Pärsdotter från Torseke”. De hade också en son född på nyårsafton 1779 i Fjälkestad.

Så var kom då Nils och Hanna ifrån? I Norra Strö husförhörslängd fanns en liten men betydelsefull notis om att Nils skulle ha kommit från Strö nr 9. Det visar sig också finnas en Nils född på det angivna datumet 20 april 1751 i Strö. Son till Måns Björnsson och Ela Persdotter. Denne Måns Björnsson visar sig också i mantalslängden var inskriven under Strö nr 9. Fullträff således. Med Hanna är det lite svårare. Det finns inget exakt födelsedatum angivet för henne, bara året 1753, troligen baserat på hennes ålder och skulle då kunna vara 1752 eller 1754 också. Förutsatt att man faktiskt viste rätt ålder, det är långt ifrån alltid säkert. Nils och Hanna var emellertid gifta i Fjälkestad och kom där ifrån Torseke. Så med viss sannolikhet skulle Hanna kunna ha kommit från Fjälkestad. Den 16 december 1753 föds också en Per Perssons dotter Hanna i Torseke. Det förefaller sannolikt att det är rätt Hanna men det har inte kunnat ledas i bevis.

Nils Månssons föräldrar då? Vad kan man veta om dem? Här har jag inte kunnat få fram så mycket. Mantalslängderna anger att Måns Björnsson finns i Strö nr 9 sista gången 1754. Dess bättre finns det en bouppteckning över en Måns Björnsson död i Esperöd i Knislinge socken upprättad 1772. Hans efterlevande var hustrun Ela Persdotter och sönerna Jeppa, Måns och Nils. Nils var ännu inte myndig men på ”20de åhret gammal” vilket stämmer rätt bra. Måns Björnsson och Ela Persdotter hade också sönerna Jeppa (1741) och Måns (1747) födda i Norra Strö. Det framgår även att Måns hade köpebrev på fastigheten i Espinge av 17 februari 1755. Så på det hela taget kan det inte råda någon tvekan om att det är samma familj. Däremot har kyrkoarkivet i Knislinge brunnit så någon yttrerligare information den vägen gick inte att få. Måns Björnsson och Ela Persdotter var i vart fall gifta 22 juni 1735 i Norra Strö. Men var de kom ifrån och när de föddes är oklart. Jag har inte påträffat någon Björn i Norra Strö som kunde varit far till Måns. Men det föds två Ela Persdotter i Strö 1709 respektive 1710. Någon av dem kan mycket väl vara ”min” Ela.

Ja så ser läget på denna gren ut för närvarande. Flera frågor fick svar men nya tillkom. Som vanligt i forskarsammanhang med andra ord. Kanske ytterligare information med tiden kan bringas i ljuset. För om vi ska lära något av dessa släktforskargåtor så är det väl att man aldrig ska ge upp.

---

1. Nils Månsson, född 1751-04-20, Strö, Norra Strö socken, Skåne. Död 1823-07-12 i Espinge, Råbelöv socken, Skåne. Gift i Fjälkestad 1779-11-06 med:
2 Hanna Persdotter, troligen född 1753-12-16 i Torseke, Fjälkestad socken, Skåne. Död 1807-04-15 i Espinge, Råbelöv socken, Skåne. 
Barn:
Måns Nilsson född 1779-12-31, Torseke, Fjälkestad socken
Cissa Nilsdotter född 1782-02-06, Strö gård, Norra Strö socken
Pehr Nilsson född 1784-06-16, Espinge, Råbelöv socken
Pernilla Nilsdotter född 1787-04-03, Espinge, Råbelöv socken
Pehr Nilsson född 1790-01-23, Espinge, Råbelöv socken
Jöns Nilsson född 1792-10-09, Espinge, Råbelöv socken. Död 1855-05-09, Önnestad socken.

1.1 Måns Björnsson, född ?, död senast 1772 i Esperöd, Knislinge socken, Skåne. Gift 1735-06-22 i Norra Strö socken med:
1.2 Ela Persdotter
Barn:
Jeppa Månsson född 1741-04-18, Strö, Norra Strö socken
Per Månsson född 1742-10-06, Strö, Norra Strö socken
Måns Nånsson född 1747-05-27, Strö, Norra Strö socken
(1) Nils Månsson född 1751-04-20, Strö, Norra Strö socken

Några rader om en släkt från Skubbebo i Söderåkra socken

Etiketter

1600-tal, 1700-tal, Kalmar län, Personhistoria, Söderåkra

På min farfars fars sida kom släkten till stor del från Blekinge. En gren leder till gården Tombäck i Kristianopel socken. Men i det här inlägget ska jag följa en annan linje. Farfars farmors farmor hette Kerstin Olofsdotter och hon blev gift med bonden Anders Jonsson i Tombäck 6 januari 1781. Paret bodde sedan i Tombäck, Anders avled där 1708 medan Kerstin levde till 1730. Men så var hon också 20 år yngre än sin make.

Av vigselnotisen framgår det att Kerstin kom från Skubbebo i Söderåkra socken. Hon var född där 21 april 1751, dotter till Olof Persson och Brita Persdotter. Olof kom från Koffsekulla medan Brita var född i Skubbebo 23 mars 1727. De hade i sin tur tagit över gården efter Britas föräldrar Per Andersson och Maria Gummesdotter. Även i detta äktenskap, som ingicks den 25 februari 1715 var det bruden som var bördig från Skubbebo. Per Andersson kom från Gettnabo i Torsås socken (född 26/9 1680, död 1737).

Kyrkböckerna i Söderåkra socken började föras under de första åren på 1700-talet. Något exakt födelsedatum för Maria Gummesdotter går därför inte att få fram. Av hennes dödsnotis framgår i vart fall att hon var 80 år när hon dog 12 juni 1772. Hon bör alltså ha varit född omkring 1692. Maria gifte för övrigt om sig efter Per Anderssons död med Gumme Nilsson Örn ifrån Rotavik.

Vid tiden för Marias födelse och uppväxt hittar vi bara en Gumme i Skubbebo, bonden Gumme Persson. Han var gift med Brita, men om henne är ytterst lite känt. Hon dog i alla fall i juli 1711, det ringdes för henne den 14. Troligen var Brita ett av offren för den svåra pestepidemin som rasade under åren 1710-1711. I Söderåkra hade pesten ett ganska långdraget förlopp. Den fick fäste i slutet av 1710 och rasade sedan in på hösten 1711. Kanske dog så många som upp emot en tredjedel av socknens befolkning.

För Gumme Persson gick livet dock vidare. Han gifte om sig i september 1712 med Kirstin Månssdotter. Det nämns då att Gumme hade fem barn vilka i samband med vigseln fick en summa pengar, antagligen som ersättning för sitt morsarv i gården. I mantalslängderna hittar vi Gumme ännu 1714 men 1715 är han borta. Var kan han ha tagit vägen? Ett par lyckosamma omständigheter gav svar på den frågan. På det viktiga släktforskarforumet Anbytarforum återfann jag uppgiften att Gumme skulle ha dött i Uttersbo i Halltorp socken 1745 och Kirstin 1736. Mycket riktigt fanns de i längden över döda i Halltorp sockens kyrkbok, Gumme död 19 oktober 1745 och Kirstin 4 juli 1736. Nästa lyckliga omständighet bestod i att i Halltorp började man föra flyttlängder redan 1714. Och första notisen det första året i längden över inflyttade meddelar att ”d 1 Maii Kom Bonden Gumme Pehrsson med sin hustru Kirstin Måns dotter ifrån Söderåkra socken och Skobbebo gård hijt till församblingen och Glasholm By försedd med godt vitnesbörd af Comminister i Söderåkra Hr Joh. Vellin”. Paret bodde således först i Glasholm, men flyttade senare till Uttersbo.

Gumme Persson anges ha varit 87 år gammal när han dog och var därmed född omkring 1658. Under 1600-talet fördes inga kyrkböcker i Söderåkra socken. Däremot finns mantalslängder och jordeböcker. Uppgifterna i dessa är för visso knapphändiga men ger oss i alla fall några hållpunkter. Mantalslängder finns i Kalmar län från 1644, men de första decennierna täcker de inte alla år. Åtminstone från 1660 hette brukaren på en av gårdarna i Skubbebo i vart fall Per Gummesson. Denne Per Gummesson bör ha dött 1686 eller möjligen tidigt på året 1687. Han finns nämligen med i mantalslängden 1686 men i mantalslängden 1687 står i stället ”änkan”, senare ”änkan Brita”. Det är rimligt att anta att denna Per Gummesson var Gumme Perssons far. Dessutom torde Gumme haft minst två bröder. En av dem hette Jon Persson och var ingift i Skrävle i Ramdala scoken, Blekinge. I Östra härads i Blekinge Dombok finns 3 september 1686 ett mål i vilket Jon Persson i Skrävle anklagar tjuven Per Anildsson i Femmeryd för att ha stulit fem sidor fläsk från Jons far Per Gummesson i Skubbebo. Åter igen ett förhållande jag blev uppmärksammad på via Anbytarforum. (Detta understryker den ovärderliga samverkan som släktforskare i hög grad ägnar sig åt). I Skubbebo finns också Gummes bror Waste Persson, som brukar en del av gården. Han förekommer också som dopvittne åt det sista barnet Gumme får med sin första hustru (dottern Sissa, född natten mellan 13 och 14 april 1709).

Före Per Gummesson fanns på en av de två gårdar som fanns i Skubbebo en brukare vid namn Gumme. Han kan beläggas åtminstone 1653-1655. Sedan saknas några år fram 1ill 1660, då brukaren på båda gårdarna heter Per. Man kan göra antagandet att denne Gumme var far till Per Gummesson. Men brukade de samma gård? Det fanns ju två gårdar på båda fanns senare en brukare som hette Per. För att svara på det behöver man veta något om Skubbebo.

Skubbebo bestod av två hemman redan i de första skattelängderna som började upprättas under Gustav Vasas regering, de så kallade landskapshandlingarna från 1500-talet. De bestod av en frälsegård (en gård ägd av en adlig person) och en ”arv och eget-gård”. Arv och eget avser den jord som Gustav Vasa personligen ägde. Det var gårdar han på olika vis lagt beslag på under sin långa regeringsperiod. Ofta var det gårdar som tidigare tillhört kyrkan och klostren, men också gårdar han fått i arv på mer eller mindre klara grunder. Frälsegården i Skubbebo ägdes på 1530-talet av riddaren och riksrådet Ture Trolle på Bergkvara gods i Kronobergs län. Tidigare hade den ägts av Tures far Arvid Trolle. Sannolikt har den ingått i den jord som Arvids far Birger Trorlle d y hade köpt av frälsemannen Joakim Breyde enligt bevarade dokument, för redan 1406 kan Skubbebo beläggas då gården tillkom Joakims far Poul Breyde i ett arvskifte.

Arv och Eget-gårdens historia kan inte följas lika långt tillbaka. I slutet på 1400-talet ägdes en av gårdarna i Skubbebo av riksföreståndaren Sten Sture d ä. Det är känt att Gustav Vasa kom över arvet efter herr Sten, så det är på den vägen den blev en arv och eget-gård.

Nåväl, efter denna lilla utvikning kan vi återvända till de båda bönderna Per och deras gårdar. I jordeboken 1665 framgår det att bonden på frälsegården hette Per Håkansson medan bonden på arv och eget-gården bara nämns som Per. Gumme däremot finns inte alls med i jordeböckerna, vilket kan bero på att ett antal år så nämns inte brukarna vid namn över huvud taget i jordeböckerna. I de äldsta mantalslängderna står frälsegårdarna listade för sig och även här framgår att Per Håkansson brukade frälsegården medan den andra gården, som då måste vara arv och eget-gården brukades av den andra Per och före honom av Gumme! Per Gummesson och Gumme brukade med andra ord samma gård, vilket styrker att det kan röra sig om far och son. Gumme verkar dock bara ha brukat gården i några få år. Var han kom ifrån och vad som hände med honom är okänt.

John Nilsson – Kalmars meste porträttfotograf

Etiketter

Fotografer, Fotohistoria, Kalmar, Personhistoria

Många porträttfotografer har varit verksamma i Kalmar under årens lopp. Som stadens pionjärfotograf brukar John Dryselius nämnas, men det kan inte uteslutas att någon funnits före honom. Sedan följer en rad namn, en del kortvariga, andra förblev verksamma i årtionden. En av de mest långlivade fotograferna i staden hette John Nilsson. Han var också den i särklass mest produktive porträttfotografen i Kalmar med omnejd under de sista årtiondena av 1800-talet och de första på 1900-talet. Samtidigt är han märkligt anonym. Kalmars meste porträttfotograf är kanske också den mest okända.

Andra fotografer har fått mer uppmärksamhet. John Dryselius har nämnts. Andra namn är Emil Blomberg och systrarna Anna och Alva Winell. Kanske det var för att dessa även gjorde sig kända för att fotografera stadsvyer. Om John Nilsson någonsin fotograferade annat än porträtt är det i vart fall inget som han har blivit ihågkommen för. (Det finns dock uppgifter om att han har fotograferat vyer, skolklasser och liknande. Han ska också ha dokumenterat den öländska landsbygden i samarbete med en annan Kalmar-kändis, Karl Kullzén). Så vem var då denne John Nilsson?

Egentligen hette han Jöns. I kyrkobokföringen förekommer han aldrig med annat än detta namn. Han föddes den 20 juni 1847 i byn Östra Torp i Östra Torp socken i sydligaste Skåne (socknen har sedan 1967 uppgått i Trelleborgs stad). Hans föräldrar hette Nils Jönsson och Karna Larsdotter. De ägde ett så kallat ”gatehus” under Östra Torp nr 6. Ett gatehus kan närmast beskrivas som en torpstuga belägen längs en bygata. De som bodde i dessa gatehus levde under tämligen enkla förhållanden. Jöns var första barnet i sin familj. Om Jöns uppväxt är inte mycket känt. På våren 1873 har han i alla fall lämnat en tjänst som dräng på en av gårdarna i byn och flyttat hem till föräldrarna. Tjänsten som dräng hade av allt att döma större betydelse för Jöns/Johns framtida vägval än vad man skulle kunna tro. Bonden Nils Bengtsson, där John hade arbetat var nämligen mer än bara en vanlig bonde. Bland mycket annat var han också fotograf! Det är också nu, när han lämnat sin tjänst som dräng och återvänt till föräldrahemmet som han för första gången är inskriven i husförhörslängden som fotograf. Nils Bengtsson var uppenbarligen läromästare och inspirationskälla för den unge John.

Ungefär samtidigt som Jöns, sedermera John, Nilsson började titulera sig som fotograf har en annan fotograf, Hanna Forthmeiier, etablerat en filial på Malmen i Kalmar. Hanna, som var bördig från Köpenhamn, hade på 1860-talet etablerat sig som fotograf  i Skåne tillsammans med sin man Olof Forthmeiier, men 1870 flyttat till Växjö. Hon hade flera filialer bl a i Ystad, Malmö och Helsingborg. 1874 slår hon upp portarna till en ateljé belägen på Nybrogatan, vid handlanden J. Johanssons gård, på Kalmar malm. Där kunde man låta fotografera sig och beställa bilder till priser av 2 á 3 riksdaler dussinet. Men verksamheten blir kortlivad. Redan 1875 säljer hon ateljén – till John Nilsson.

I november 1875 flyttar John in till Kalmar med sin hustru Ingeborg (född Larsson). På de tidigaste fotografierna som produceras i ateljén på Nybrogatan kallar han sig ”Forthmeiiers efterträdare”. Men snart nog blir ha en porträttfotograf i sin egen rätt, en av de mest anlitade i staden. Han gjorde däremot inte mycket väsen av sig i form av annonser, men i tidningen Kalmar finns 1880 en sådan införd som förkunnar att ateljén håller öppet mellan klockan 9 på förmiddagen och 5 på eftermiddagen och att endast fina och väl lyckade fotografier utlämnas. Ännu in på 1910-talet är John verksam. Exakt hur länge han höll på är oklart men han står inskriven som fotograf i Kalmars församlingsbok fram till sin död, den 4 juli 1919.

Ovan ett vykort taget från gamla vattentornet över en del av Malmen. Tredje gatan nerifrån räknat är den nu försvunna Nybrogatan. John Nilsson bodde i det långa, låga huset precis i början på gatan och hade sin fotoateljé på gården. 

Ännu hundra år efter John Nilssons död finns ett stort antal av de fotografier som togs i ateljén med adress Nybrogatan 1 i kvarteret Delfinen eller tomt 177A i ”Kalmar utom staden” som det hette tidigare, kvar. Många ännu lika fina som då de var nya. Utseendet på korten har varierat en hel del över tid. Framför allt är detta kanske synligt på baksidan av den kartongskiva som korten under denna tidsperiod brukade klistras på (så kallade visit- och kabinettkort). Även själva kartongskivans utseende, tjocklek och kvalite ändras med tiden. En mer ingående studie av John Nilssons kort skulle säkert möjliggöra en relativ kronologi med åtminstone hygglig exakthet över dennes produktion. Här kan bara några få enkla iakttagelse göras. Kartongskivans tjocklek och utseende går från tunna rakt skurna till tjockare, med rundade hörn eller fasade sidor. Det är en allmän trend bland porträttfotografier. Trycken på baksidan ändras också. I början är det bara text, sedan kommer olika inramningar, monogram och andra symboler. Den senare produktionen har mer avskalad stil i trycket, bara namnet John Nilsson och ett litet monogram i ena hörnet. På det som troligen är de yngsta korten har monogrammet bytts ut mot ett riksvapen. Säkert finns det också överlappningar mellan olika stilar.

Som sagt kan framtida studier kanske förtydliga bilden, av såväl personen och yrkesmannen John Nilsson, som över hans rika produktion av porträttfotografier. Detta är bara ett litet försök från min sida att lyfta fram honom ur historiens glömska.

Fotograf John Nilsson, självporträtt!

Andrahandsuppgifter och vådan av att inte kontrollera dem

Etiketter

Källkritik

I den här bloggen publicerar jag titt som tätt resultat från min egen släktforskning. För dig som tar det av det jag skriver så är det per definition andrahandsuppgifter. Mitt mål må vara att det inte ska förekomma några fel och att när något är en tolkning jag gjort så ska det framgå att det är just en tolkning – baserad på ett adekvat källmaterial. Men du kan inte veta helt säkert om varje uppgift verkligen är korrekt. För att veta det måste du kontrollera uppgifterna mot primärkällorna.

Varför skriver jag nu så här? Jag tror ju så klart på mina egna forskningsresultat. Icke desto mindre är källkritik oerhört viktigt. I alla lägen. På nätet finns mängder av andrahandsuppgifter som en släktforskare kan ta del av. I diskussionsforum, på släktforskarsajter, i släktträd som publicerats på nätet, i bloggar, på hemsidor, i nätresurser och så vidare. Det säger sig självt att kvalitén på detta virrvarr av uppgifter kan variera. Och man kan släktforska på många olika sätt. En del är nöjda med att samla lite uppgifter här och var för att de tycker det är roligt. Andra är extremt ambitiösa och noggranna i sin forskning. Det är inte upp till mig att sätta mig till doms över vilka sätt som är rätt eller fel. Det är i stället upp till den som tar del av uppgifterna att kontrollera dem. För även den bäste kan göra fel och det får tråkiga konsekvenser när felaktiga uppgifter sprids vidare. Låt mig ge ett enkelt exempel:

En av de största aktörerna i släktforskarvärlden är Ancestry. På Ancestry kan du lägga ut din släktforskning och publicera den i släktträd som andra Ancestry-medlemmar kan ta del av. Och ladda ner till sitt eget släktträd.

I kyrkbyn Mortorp i Mortorp socken i Kalmar län bodde vid början av förra sekelskiftet en arbetare vid namn Janne Teodor Nilsson (född 1878). Enligt en dryg handfull släktträd på Ancestry var han gift med Lena Jenny Sophia Gustafsson som var född i Träkniv (ja, platsen heter så!) i Karlslunda socken, Kalmar län den 1 september 1875. Hon var dotter till Gustaf Jonsson (1838-1916), bördig från Norra Gullabo i Torsås socken. Han hade gift sig till en gård i Träkniv i sitt äktenskap med Kristina Sofia Pettersdotter (1841-1924). Lena Jenny Sophia råkar dessutom vara en avlägsen släkting till mig – min farmors mors kusin.

Problemet med uppgifterna i släktträden på Ancestry är att de är helt fel. Janne Teodor Nilsson var inte alls gift med Lena Jenny Sophia Gustafsson från Träkniv! Tittar man i församlingsboken i Mortorp kan man snabbt konstatera att Janne Teodor Nilssons hustru hette Lina Jenny Gustafsson och var född i Mortorp socken 1 juni 1877. I födelseboken är det lätt att kontrollera att uppgiften från församlingsboken stämmer. Den 1 juni 1877 föds Lina Jenny, dotter till torparen Gustaf Petersson och Karolina Nikolaidotter under Mortorp nr 7. Hon dog för övrigt i Igelösa i Voxtorp socken 27 december 1921.

Att ta reda på detta krävde en arbetsinsats på cirka fem minuter. Man får än fler bevis om man följder Lena Jenny Sophia Gustafsson. Hon emigrerade till Amerika 1897 och att hon inte återvänt därifrån för att åter bosätta sig och bilda familj i Sverige styrks av moderns bouppteckning. Denna upprättades den 29 december 1924 och enligt den bodde dottern ännu i Amerika. Så gjorde också sex av hennes sju syskon, de flesta i Deer Lodge county i Montana, flera i en liten stad som heter Anaconda.

I exemplet ser vi hur någon har publicerat en felaktig uppgift som sedan okritiskt delats av flera andra. Ett släktskap som aldrig existerat har plötsligt blivit en sanning. I exemplet krävdes det väldigt lite för att ta redan på hur det verkligen låg till. Så enkelt går det förstås inte alltid. Men genom att ta dig tid att vara försiktig med andrahandsuppgifter och försöka kontrollera dem mot urkunderna så gör du både dig själv och andra en stor tjänst!

 

 

Tvärstopp

Etiketter

Farmors släkt, Hossmo, Personhistoria, släktforskargåtor

Att det tar tvärstopp i forskningen på ett eller annat led har nog många, kanske de flesta, släktforskare någon gång råkat ut för. Jag har själv drabbats av detta vid ett flertal tillfällen. Det är lika irriterande var gång. Men det är också en närmast oemotståndlig utmaning. Omöjligt att släppa. Men det krävs tålamod. Ofta kan det hjälpa att lägga det åt sidan ett tag. Återvända igen senare. Igen och igen. Kanske man lärt sig något nytt, fått nys om någon ny källa att pröva. Kanske nytt material har digitaliserats, nya sökfunktioner och indexeringar skapats. Eller kanske någon annan har forskat på samma personer och upptäckt något man själv har förbisett. Ibland kommer lösningen till slut. Men kanske först flera år senare. Och understryker att man aldrig ska ge upp!

Det jag nu tänker skriva några rader om är dock inte en sådan solskenshistoria, utan i stället en släktforskargåta som inte har fått någon lösning. Än.

Min farmors mormors far hette Jonas Persson och var bonde i Norra Gullabo i Torsås socken och Kalmar län. Där dog han 23 april 1866 och lämnade hustru och åtta barn efter sig. Gården i Norra Gullabo hade Jonas gift in sig i. Sitt eget föräldrahem hade han i Hossmo by och socken, strax söder om Kalmar. Där, på gården Hossmo nr 5, var Jonas född 29 juni 1786. Föräldrarna hette Per Svensson och Elin Persdotter.

Det är här själva ”gåtan” kommer in i bilden. Var och när var Per Svensson och Elin Persdotter födda? Det första spåret av dem är deras vigsel i Hossmo socken dagen före julafton, den 23 december, 1766. De anges där båda vara hemmahörande i Hossmo. Och det förefaller också troligt att åtminstone Elin kom från Hossmo, då giftermålet normalt ägde rum i brudens hemsocken. Problemet är att det inte verkar finnas varken någon Per eller någon Elin i födelselängderna som stämmer in på de två eftersökta.

Tittar man i mantalslängden (husförhörslängden börjar först 1771) så är första året Per Svensson dyker upp som brukare 1767. Han företräddes på gården av Nils Olsson och Nils Persson som var brukare från och med 1762. De brukade vardera 3/8 mantal av gården. 1759-1761 var det i stället Nils Olsson och Per Jönssons änka. 1758 var brukarna färgaren Jungling i Kalmar och Per Jönsson. Rimligen är det Pär Jönsson 1758 vars änka sedan är brukare. Men i dödboken finns förargligt nog ingen Per Jönsson i Hossmo socken avliden åren kring 1758/1759. Den senare Nils Persson kan möjligen ha varit en son till Per Jönsson? Före 1758 finns dock inte ett spår av denna familj, vad jag kunnat upptäcka.

Enligt mantalslängderna hade Per Jönsson och sedan Per Jönssons änka en dotter Brita. I Hossmo sockens vigsellängd finns den 14 september en notis för vigseln mellan Nils Olofsson och Brita Persdotter, båda i Hossmo by. Det styrker ytterligare bilden av att släktskap rådde mellan personerna på Hossmo nr 5 vid denna tid. 

En möjlighet är att Elin Persdotter var syster till Nils Persson och Brita Persdotter, samt då också hypotetisk dotter till Per Jönsson. Men några belägg för detta kan jag inte finna. Som obevisad hypotes är antagandet således inte värt mycket. Med det förefaller alla ledtrådar ta slut. Människorna försvinner in i historiens glömska och tycks inte låta sig lockas ut därifrån. Men som sagt: man ska aldrig ge upp!

Som avslutning tänkte jag redogöra i korthet och utan anspråk på fullständighet, för Per Svenssons och Elin Persdotters egen familj. Per dog 1 januari 1805 och Elin 5 oktober 1808. De fick 6 barn tillsammans.

Cajsa Persdotter föddes 13/9 1767. Hon gifte sig 24/6 1789 med Håkan Nilsson från Harby i Ljungby socken och flyttade dit.

Stina Persdotter föddes 21/12 1769. Det bör vara hon som 26/12 1791 gifter sig med drängen Olof Andersson i Törneby i Kalmar landsförsamling. Stina var redan död när hennes mors bouppteckning upprättades 1808, men hon hade barn som tog arv efter sin mormor. Barnens namn nämns dock inte.

Sven Persson föddes 3/5 1772. Han gifte sig 27/4 1805 med Ingrid Olsdotter från Dörby. Han flyttade till Dörby nr 4 och blev bonde där. De fick två barn, Stina 18/1 1808 och Peter 12/2 1815. Sven Persson dog i Dörby 27/4 1830.

Lena Persdotter, född 1/3 1776 och död 7/7 1784 efter långvarig frossa och stark huvudvärk.

Petter Persson, född 26/12 1778. Gift med Ingrid Jonsdotter. De tog först över gården i Hossmo men flyttade 1815 till Vallby i Hagby socken. De fick 8 barn.

Jonas, till slut, som alltså är min ana, hamnade som redogjorts för ovan i Norra Gullabo i Torsås socken. Han hade 9 barn tillsammans med Maria Håkansdotter.

Om någon annan där ute har band till dessa människor och kanske till och med vet mer än jag om dem – tveka då inte att ta kontakt!

 

Pesten 1710-1711 i Söderåkra socken

Etiketter

lokalhistoria, Söderåkra

Jag har så smått börjat studera den svåra pesten 1710-1711 med utgångspunkt i Söderåkra socken (Kalmar län, Småland). Tanken är att analysera kyrkbokens uppgifter för att se hur epidemin drabbade socknen – bakgrund, förlopp och efterspel. Ja ved det exakt ska mynna ut i är lite löst ännu.

En första översiktlig text presenterade jag nyligen i den lilla lokaltidningen Torsås-posten. Eftersom denna knappast har någon spridning utanför Torsås kommun så lägger jag även upp texten här. Observera dock som sagt att det bara är en översiktlig och delvis preliminär redogörelse.

---

Nämn pesten och de allra flesta kommer att associera till Digerdöden, den i särklass mest kända pestepidemi som drabbat Europa. Det var kring mitten av 1300-talet. Men faktum är att pesten var ett återkommande gissel. Den sista, eller ska man kanske säga senaste, pestepidemin som drabbat Sverige rasade åren 1710-1713. Det var också ett av de svåraste utbrotten. Men trots att den av vissa ansetts ha varit en katastrof som inte stått Digerdöden långt efter i fråga om död och elände så är den betydligt mer okänd än sin namnkunnigare medeltida motsvarighet.

Döden kom med båt den sommaren år 1710. Det var inte den första prövning som drabbat landet. Vintern 1708-1709 hade varit osedvanligt sträng. När kylan äntligen släppte taget följde översvämningar, allt med missväxt och hungersnöd som följd. Dessutom befann sig Sverige i krig. Sommaren 1709 kom så det svidande nederlaget i slaget vid Poltava. Medan ”hjältekonungen” Karl XII satt i Bender i Turkiet och slickade sina sår började stormaktsväldet i rask takt falla samman med flyktingvågor som följd. Men det var inte bara krigen som drev folk att fly över havet hem till Sverige. Även en hemsk sjukdom kom härjande söderifrån och lämnade stora antal döda efter sig.

Så, berättas det, kom pesten först till Stockholm med skeppet Stäkesund som kom inseglande från staden Pernau i Baltikum en dag i slutet av juni 1710. Men det skulle dröja månader innan de styrande i huvudstaden accepterat faktum – att det var pesten som hade anlänt – och börjat handla därefter. Från Stockholm spreds smittan vidare ut i landet. Till Kalmar kom pesten i september månad med ett fartyg från huvudstaden. Ett par skeppare hade tagits iland och inkvarterats i ett hus, där de snart hade dött. Sängkläderna som de nu döda sjömännen sovit i återanvändes i ett par av familjens döttrars sängar, med följd att dessa också strax var döda. Så spred sig pesten över Kalmar och tog många hundratals liv under några månader fram till början av 1711. I månadsskiftet oktober – november var pesten ett faktum i Karlskrona. Och på Öland härjade den mycket hårt från och med hösten 1710.

Också det som idag är Torsås kommun drabbades hårt. Men endast i Söderåkra socken finns kyrkbokens förteckningar över döda bevarade för de kritiska åren, 1710 och 1711. Kyrkoherden i Söderåkra hette vid denna tid Nils Gerdzlovius. Det är hans knapphändiga upplysningar, nedpräntade sida upp och sida ner med svårtolkad handstil, som ger en grov bild av pestens förlopp i socknen. Det verkar ha varit kring Allhelgonahelgen 1710 som den fruktade farsoten slog till. På själva Allhelgonadagen avled en änka från Karlskrona hemma hos en Pär Svensson. Hon hette Brita och hade varit på Öland. Några veckor senare avlider ”Pär Svenssons trenne döttrar”. Några dödsorsaker framgår visserligen inte. Ej heller om det fanns ett samband mellan änkan Britas och Pär Svenssons döttrars död, eller ens om det verkligen rört sig om samma Pär Svensson i båda fallen. Klart är i alla fall att dödstalen därefter börjat stiga dramatiskt. Fram till tiden omkring första advent hade drygt hundra människor dött i Söderåkra socken. Redan det var ovanligt många, ett ”normalår” dog kanske 30 – 60 personer. Men nu började folk alltså att dö i alarmerande stort antal. Bara under december månad dog ytterligare hundra personer. Det råder ingen tvekan om att pesten fått fäste i bygden och det med besked.

Pesten orsakades av en bakterie som spreds av loppor. Dessa angrep först gnagare, främst råttor. Råttor fanns överallt där människor fanns och så spreds smittan. Insjuknandet kunde i enstaka fall gå mycket fort. Det hände att människor föll döda ner där de stod. Men normalt var sjukdomsförloppet mer utdraget och framför allt betydligt mer plågsamt. Blemmor, svarta fläckar och bölder slog upp på kroppen och orsakade fruktansvärd smärta. Den sjuke dog med hög feber, i frossa eller badandes i svett, yrande eller skrikande i outsägliga plågor. Folk drabbades ibland av vansinne eller försökte i desperation ta sina liv hellre än att utstå sjukdomens slutskede. Pesten var oerhört smittsam och dödligheten mycket hög. Att ”den stora farsoten” injagade fruktan i människorna och än idag är omgärdad av ett slags skräckblandat intresse är inte att undra på!

Pesten fortsatte att rasa med oförminskad styrka i Söderåkra socken under året 1711. Dag efter dag, vecka efter vecka, namn efter namn för kyrkoherden Gerdzlovius att plita ner i kyrkboken. Man kan se ibland hur smittan gick från gård till gård. Ibland tog pesten hela familjer så att gårdarna lades öde. I januari dog alla i Kärrabo. I februari härjade pesten bl a i Ekelunda, i mars och april dog många i Kroka, Påboda och Övraby. Snart kom påbud från myndigheterna om att de döda inte längre fick begravas på kyrkogården utan skulle läggas i speciella pestgravar. Dessutom skulle begravningarna ske utan de sedvanliga ceremonierna. Bestämmelserna väckte stor upprördhet och ilska runt om i landet. Att ta hand om sina sjuka anhöriga och att de skulle begravas på ett riktigt och kristeligt sätt var något självklart och oerhört viktigt. Från flera håll finns berättelser om hur folket bröt mot bestämmelserna, drack gravöl hos varandra, tvingade prästerna att begrava de anhöriga i vigd jord eller grävde upp sina döda ur pestgravarna för att själva gräva ner dem på kyrkogården. Från Söderåkra socken lämnar källorna inga sådana uppgifter, så vi vet inte hur man reagerade här. Den 20 februari skrev Nils Gerdzlovius i kyrkoboken att ”dessa äro inte lagda i kyrkogården, som stå här under”, dvs efter detta datum begravde man inte längre på kyrkogården.

Hela våren, hela sommaren och in på hösten 1711 härjade pesten i socknen och tog många liv. Nils Gerdzlovius uppgifter var som nämnts mycket sparsamma. Ett namn, en hemort och ibland den dödes ålder. Någon gång uttryckte han uppskattning om någon med frasen ”en vacker man” eller ”en vacker hustru”. Endast när hans egna anhöriga drabbades är han mer mångordig och uttrycker även sin egen sorg. Den 8 juli dog Gerdzlovius hustru Dorothea Knaph, ”…min allra käraste och ljuvaste vän i denna världen … mig och de mina små omyndiga barn till en stor hjärtans sorg och avsaknad”. Ja pesten drabbade alla i socknen, hög som låg, ung och gammal. En stor andel av de döda var barn. Om det berott på att barn var mer utsatta eller på att de utgjorde en större del av befolkningen än vuxna är något oklart.

I september månad 1711 började så äntligen dödstalen att sjunka. 40 personer dog i september och bara 10 i oktober. Ett sista slag delade pesten ut i Ekaryd där ett tiotal människor dog i rask följd under hösten. I slutet av december avled ett barn i Siggatorp ”…men icke i pesten”, står det i kyrkboken. Äntligen, äntligen efter ett helt långt och svårt år kunde man andas ut. Men priset som pesten krävt hade varit mycket högt. Minst 600 liv hade krävts, bara i Söderåkra socken. Kanske utgjorde det omkring en tredjedel av befolkningen. (*) Vilken fruktan, vilken sorg och vilket trauma hade inte detta inneburit? Vi kan knappt föreställa oss. Likväl fanns inget annat val än att gå vidare. För den som inte var död gällde det att leva. Öde gårdar befolkades snart av nya invånare. Nya familjeband knöts. Begravningarnas tid följdes av bröllop och barndop. ”Det som skiljts av pesten blev nu parat av prästen”, som man sa. Och så gick livet trots allt vidare.

Bortom all sorg, allt lidande och all fruktan finns också berättelsen om människans obändiga styrka och överlevnadsinstinkt. Trots den värsta av katastrofer i ett redan hårt prövat land stod såväl människor som samhället i sig pall. Samhällets grundläggande funktioner och strukturer rasade aldrig samman. Och det som pesten slitit itu byggde människorna snart upp igen. Är inte det en trösterik tanke även i vår egen tid?

(*) Det ska noteras att beräkningar av folkmängd innan det fanns en mer fullständig folkbokföring är vanskligt. Noteras ska också att av alla de personer som dog under det år då epidemin härjade i socknen  och som antecknats i kyrkboken antagligen inte dog på grund av pesten. Ett okänt antal personer kan antas ha dött av andra orsaker. Dödsorsak anges i stort sett aldrig i Söderåkras kyrkbok vid denna tid.

 

Släktgården i Emnabo

Etiketter

Farfars släkt, Torsås

Härom veckan nåddes jag av budskapet att min pappas kusin Arne Oscarsson, ”Arne i Emnabo” gått ur tiden. Jag kände inte Arne väldigt väl, men träffade på honom lite då och då. Inte minst i samband med släktforskningen. Jag hade då förmånen att besöka honom i hans hem i Emnabo vid några tillfällen, en vänlig och gästfri man som även visade min forskning ett visst intresse. Han blev sjuk sedan och fick lämna gården som varit hans hem i ett helt liv. Nu är han borta. Tack Arne för stunderna över en kopp kaffe med gamla minnen, släktfoton och gårdshistoria. Vila i frid.

Arne och gården Emnabo i Torsås socken (Kalmar län) var två oskiljaktliga delar. Gården är också starkt förknippad med min farfars släkt. Farfar Anton föddes och växte upp på denna gård. Men det blev hans bror Oskar som så småning tog över den efter föräldrarna. Oskar gifte sig med Berta från granngården och de fick tre barn, varav Arne alltså i sin tur fick ta över i sinom tid. (För den som är intresserad av ”folket i bygden” kan tilläggas att Arne genom sin mor blev kusin med det tidigare kommunalrådet i Torsås, Karl-Erik Gustafsson).

Emnabo – Emnabo 1 eller Stora Emnabo som det hette förr – var en sådan där klassisk släktgård som vandrat i generationer inom samma släkt. Anton och Oskars föräldrar, bonden Peter Magnus Andersson (1853-1931) och hans hustru Christina Andersdotter (1856-1932) är det sittande paret på bilden här ovan, med gården i bakgrunden. Tre av barnen bör det vara som flankerar dem, men jag är inte säker på vilka. Och så hästen förståss – bondens statussymbol. Det var Christina som hade gården i arv. Hennes far Anders Larsson (1809-1894) var född där. Under Anders tid ägde laga skifte rum i byn. Anders blev en av dem som belades med utflyttningsskyldighet från den gamla byn. Det hus som vi ser på fotografiet bör då ha hamnat på sin nuvarande tomt vid mitten av 1800-talet (laga skiftet i Emnabo genomfördes under åren 1848-1851).

Anders föräldrar hette Lars Jonsson (1765-1852) och Kjerstin Andersdotter (1776-1853). De var båda födda i byn Stora Emnabo, men det var Kjerstin som kom från just den gård som vi nu följer.

Kjerstins föräldrar hette Anders Larsson (~1740-1807) och Gertrud Andersdotter (1746-1820). Det var Anders som kom från gården i Emnabo medan Gjertrud kom från grannbyn Vetlycke. Tillsammans tog de över ena hälften av Anders föräldrargård.

Anders Larssons föräldrar var Lars Carlsson (1707-1765) och Kierstin Andersdotter (1714-1767) från Karsbo. Lars var född i Brokarlsmåla där hans föräldrar en tid brukade en gård, fram till att Lars farfar dog 1715 och föräldrarna tog över en halvdel av gården.

Lars föräldrar var Carl Larsson (1681-1743) och Kirstin Persdotter (1681-1736). Kirstin kom från Ugglemad och Carl var född i Emnabo. Carl brukade alltså först en gård i Brokarlsmåla men fick sedan ta över hälften (1/4 mantal) av sin föräldrargård.

Carls föräldrar hette Lars Carlsson och Ingrid Bondesdotter. Det var med dem som släktanknytningen till Emnabo-gården började. Carl var född omkring 1650 i Illingetorp och Ingrid, född omkring 1656, kom från Tombäck i Kristianopel socken, Blekinge. De brukade gården i Emnabo från ca 1680 då Lars Carlsson för första gången är antecknad där i mantalslängden. Lars och Ingrid dog 1715 respektive 1737.

Arne var alltså åttonde generationen på samma gård. Nåja, den hade då förståss flyttats och delats ett antal gånger. Men ändå… Och om jag förstått saken rätt så skulle något av Arnes syskonbarn nu vara ny ägare. Så historien fortsätter!

 

Israel Gustafssons släkt från Hälleberga socken

Etiketter

Hälleberga, Kronobergs län, Mormors släkt

Israel Gustafsson var min mormors morfar. Hans livsöde var tämligen brokigt och får anstå till en annan gång. Här ska jag i stället presentera hans släkt – hans anor – i korthet. De kom nästan uteslutande från Hälleberga socken i Kronobergs län och Uppvidinge härad. Skogsbygder på gränsen mellan Kronobergs och Kalmar län, där livet nog inte alltid var så lätt att leva.

Jag ska göra det ganska enkelt för mig den här gången. Det blir ingen utbrodderad berättelse utan ett (mycket lätt redigerat) utdrag ur min databas där alla resultat av mina forskarmödor finns registrerade – släktforskarprogrammet Min Släkt. Publiceringen gör jag i förhoppningen att jag kanske ska få någon kontakt som kan leda till nya kunskaper eller i bästa fall att mina resultat (så här långt) kan var till glädje för någon annan!

——————————————————-

Israel Gustafsson. Född 1846-02-23 Nygård 8, Hälleberga sn, H. Död 1924-09-29 Stämmeryd, Kristvalla sn, H . Far: 2 Gustaf Månsson. Mor: 3 Helena Catrina Petersdotter.

Äktenskap med Carolina Löfgren (Född 1849-03-01 Ryssbylund, Ryssby sn, H). Död 1942-12-08 11).Vigsel 1872-11-16 Kristvalla sn, H. Israel Gustafsson tillträd. torp. i Ö. Sjöboda Carolina Löfgren bonded. derstädes. Hennes fader bond. Carl Fred. Löfgren i Ö. Sjöboda har närv. gifvit bifall.

Barn:

Hedvig Teolinda Sofia Israelsson. Född 1873-05-18 Östra Sjöboda, Kristvalla sn, H. Död 1949-04-09 Torsås, H.

Carl Gustaf Israelsson. Född 1874-12-04 Östra Sjöboda, Kristvalla sn, H. Död 1910-08-16 Maltebo, Kristvalla sn, H.

Alfred Theodor Israelsson. Född 1877-03-05 Maltebo, Kristvalla sn, H. Död 1951-08-06 Östra Sjögatan 22, Kalmar, H.

Almida Carolina Israelsson. Född 1880-06-10 Stämmeryd, Kristvalla sn, H. Död 1880-09-21 Stämmeryd, Kristvalla sn, H.

Per Olof Israelsson. Född 1881-07-29 Stämmeryd, Kristvalla sn, H. Död 1964-05-26 Hjälmseryds Prästgård 3:4, Hjälmseryd sn, F.

Amie Karolina Israelsson. Född 1884-09-29 Stämmeryd, Kristvalla sn, H. Död 1945-01-02.

Alma Kristina Israelsson. Född 1887-07-24 Stämmeryd, Kristvalla sn, H. Död 1925-05-11 Torsrum, Strömserum, Ålem sn, H.

Alfrida Maria Israelsson. Född 1890-08-13 Skårebo, Kristvalla sn, H. Död 1908-06-15 Högalid, Dörby sn, H.

Agda Matilda Israelsson. Född 1893-01-20 Skårebo, Kristvalla sn, H. Död 1941-05-17 Kalmar, H.

Generation I

2 f

Gustaf Månsson. Född 1797-05-21 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H. Död 1884-08-03 Nygård , Hälleberga sn, H. Far: 4 Måns Jonsson. Mor: 5 Elin Svensdotter.

Äktenskap med Helena Catrina Petersdotter (Född 1804-02-14 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1898-01-27 Nygård 8, Hälleberga sn, H 32).). Vigsel 1820-11-11 Hälleberga sn, H.

Barn:

Jonas Peter Gustafsson. Född 1822-09-04 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1849-07-07 Perstorp, Dörby sn, H.

Lovisa Gustafsdotter. Född 1824-08-24 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1897-01-31 Chariton, Lucas county, Iowa, USA.

Johanna Gustafsdotter. Född 1826. Död 1826.

Lotta Gustafsdotter. Född 1827-09-24 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1858-09-15 Gilbonderyd, Älghult sn, G.

Johan Gustafsson. Född 1830-02-11 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1876-10-30 Nygård, Hälleberga sn, H.

Wendla Gustafsdotter. Född 1832-10-28 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1915-09-14 Svarthultatop, Älghult sn, G.

Johanna Gustafsdotter. Född 1835-01-13 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1924-07-28 Klipperås under Stengårdsholma, Hälleberga sn, H.

Helena Gustafsdotter. Född 1837-06-10 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1902-06-26 Rostock under Sävsjö säteri, Lenhovda, G.

Christina Gustafsdotter. Född 1840-01-21 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1874-06-10 Stengårdsholma kronogård, Hälleberga sn, H.

Johannes Gustafsson. Född 1842-04-17 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1928-01-02 Lucas county, Iowa, USA.

Hedwig Gustafsdotter. Född 1844-11-11 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1916-05-04 Nygård, Hälleberga sn, H.

1 Israel Gustafsson. Född 1846-02-23 Nygård 8, Hälleberga sn, H. Död 1924-09-29 Stämmeryd, Kristvalla sn, H.

3 m

Helena Catrina Petersdotter. Född 1804-02-14 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1898-01-27 Nygård 8, Hälleberga sn, H. Far: 6 Peter Nilsson. Mor: 7 Annika Månsdotter.

Tar vid giftet tillsammans med sin man över föräldrargården i Nygård.

Generation II

4 ff

Måns Jonsson. Född 1755-04-13 Åslahult nybygge, Hälleberga sn, H. Död 1845-03-16 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H. 93 år, död af ålderdom Far: 8 Jonas Månsson. Mor: 9 Elin Månsdotter.

Äktenskap med Elin Svensdotter (Född 1758-02-28 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Död 1849-03-17 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H). Vigsel 1779-11-18 Hälleberga sn, H. d Magnus Jons: i Frönesk: Mgd och pig: Elin Svensd: i Frönesk: Sg.

Barn:

2 Gustaf Månsson. Född 1797-05-21 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H. Död 1884-08-03 Nygård , Hälleberga sn, H.

5 fm

Elin Svensdotter. Född 1758-02-28 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Död 1849-03-17 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H. 91 år, död af ålderdom Far: 10 Sven Håkansson. Mor: 11 Annika Nilsdotter.

6 mf

Peter Nilsson. Född 1760-03-24 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1832-07-28 Nygård , Hälleberga sn, H. Inhys g. m. Peter Nilsson i Nygård … af Bröst-sjukdom 72 1/3 år gl.   Även hfl AI:9 p 27.  Bouppteckning 1832-10-29 Nygård , Hälleberga sn, H. ”År 1832 Den 29 oktober inställde sig undertecknad i Nygård att förräta Laga Bouptekning afwlidne inhyses mannen Petter Nilsson där städes som med döden afwled Den 30de sistlidne junius (sic!) och efter lämnade sig makan Anika månsa Doter samt en Doter Lenna Catrina Petters Doter som är gift med Gustaf Månes son Där-städes som är ensam arfwinge och förmandes där att afgifva Boet sådant det Befans Wid dän aflednes döds timma Wid edens plikt och Bouptekningen företogs i föliande ordning… Far: 12 Nils Persson. Mor: 13 Karin Håkansdotter.

Äktenskap med Annika Månsdotter (Född 1761-08-09 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. Död 1853-11-07 Nygård , Hälleberga sn, H). Vigsel 1784-10-22 Hälleberga sn, H. Oct 22 dr Peter Nilsson frånd Nygd. pig. Annica Månsdott. i St: Aplaryd

Barn:

3 Helena Catrina Petersdotter. Född 1804-02-14 Nygård, Hälleberga sn, H. Död 1898-01-27 Nygård 8, Hälleberga sn, H.

7 mm

Annika Månsdotter. Född 1761-08-09 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. Död 1853-11-07 Nygård , Hälleberga sn, H. Enk. Annika Månsdr. i Nygård 92 år 2 m 28 dgr – ålderdom. Far: 14 Måns Svensson. Mor: 15 Sara Persdotter.

Generation III

8 ff f

Jonas Månsson.

Vid giftermålet bosätter sig Jonas Månsson m. hustru i Röringsmålen. Första barnet, Britta, född där 1750. Jonas kommer vid giftermålet från p 57 (=117) och dessförinnan p 60 (=123). Flytt 1753 till Nybygget under Åslahult (AI:1 p 77 och 278).

Äktenskap med Elin Månsdotter. Vigsel 1749 Hälleberga sn, H. p 33 enligt bokens urspr. paginering.

Barn:

4 Måns Jonsson. Född 1755-04-13 Åslahult nybygge, Hälleberga sn, H. Död 1845-03-16 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H.

9 ff m

Elin Månsdotter.

10 fm f

Sven Håkansson. Född 1726 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Enl. hf-längderna var Sven född 1726. Efter som hans mor står som enkehustru i Fröneskruv Södragård bör Sven ha varit född där. I mantalslängden 1746 står enkan Maria som brukare med sonen Sven. I mtl 1717 finns en brukare Håkan. Död 1792-05-30 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Bouppteckning 1792-06-04 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Far: 20 Håkan Månsson. Mor: 21 Maria Thoresdotter.

Äktenskap med Annika Nilsdotter (Född omkring 1732 Kliftetorp, Hälleberga sn, H. Död 1803-04-17 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H). Vigsel 1751-10-13 Hälleberga sn, H. drängen Sven Håkansson i Fröneskruf Sörag. Annica Nilsdotter i Kliftatorp.

Barn:

5 Elin Svensdotter. Född 1758-02-28 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Död 1849-03-17 Fröneskruv Mellangård, Hälleberga sn, H.

11 fm m

Annika Nilsdotter. Född omkring 1732 Kliftetorp, Hälleberga sn, H. Död 1803-04-17 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Far: 22 Nils Persson. Mor: 23 Lena Samuelsdotter.

12 mf f

Nils Persson. Bouppteckning 1796-11 Nygård , Hälleberga sn, H. År 1796 den ? dagen i November månad förrättades och höls bouptekning efter afledne gl: inhysesmannen i lifstiden ärliga och beskedeliga Nils Pärsson i Nygård Hälleberga socken Uppwidinge härad och i Cronobergs län beläget; och woro där tillstädes änckan: Karin Håkansdotter: samt alla hennes barn som äro föliande: Nils Nilsson i lila aplaryd och Håkan Nilsson i Kareskruf och Notebäck socken Petter Nilsson i Nygård dotren: Elin Nilsdotter boende i Carlscrona alla barnen äro myndiga och til mera är komena till bouptekningens förrättande woro där tillstädes….. Död 1796-11-06 Nygård , Hälleberga sn, H. Gamla mannen Nils Persson i Nygd. Bröstfeber, 72 (år)

Barn med Karin Håkansdotter (Född 1725-03-02 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1803-02-20 Nygård , Hälleberga sn, H).

Barn:

6 Peter Nilsson. Född 1760-03-24 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1832-07-28 Nygård , Hälleberga sn, H.

13 mf m

Karin Håkansdotter. Född 1725-03-02 Nygård , Hälleberga sn, H. Ser i hf-längden ut att ha födelse angivet till 1725 ”Mart 2” Fadern ger gåva till kyrkan i april 1725 (se Håkan Olofsson) Död 1803-02-20 Nygård , Hälleberga sn, H. Gl: änkan Carin Håk: dotter i Nygd. Wärk, 78 (år) Bouppteckning 1803-02-28 Nygård , Hälleberga sn, H. Far: 26 Håkan Olofsson. Mor: 27 Bengta Jonsdotter

14 mm f

Måns Svensson.

Anges i Hälleberga AI:1 p 217 var ”Infl. ifr. Fureby Sn 1756 med att”; Furuby CI:2 p 579, flyttlängd 1756: ”Magnus Svensson från Färgestad til Aplaryd i Helleberga sn”, Se Furuby AI:1 p 9. Anges där född 1728.

Gifter om sig med pigan på gården Ingrid Månsdotter 25/12 1787 (CI:1 p 309, AI:2 p 133) de har en son 1788 men är sedan överstrukna och utflyttade utan uppgift om var.

Barn med Sara Persdotter (Död 1784-09-12 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H).

Barn:

7 Annika Månsdotter. Född 1761-08-09 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. Död 1853-11-07 Nygård , Hälleberga sn, H.

15 mm m

Sara Persdotter. Död 1784-09-12 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. h: Sara Persd: i St Aplaryd, Lungsot, 52 (år). Bouppteckning 1785-01-19 Stora Aplaryd, Hälleberga sn, H. Åhr 1785 den 19 Januari hölls bouptekning efter Sara Persdotter i Stora Applaryd, närvarandes dess i — mann Magnus Svensson derstädes jemte Barnen P. dottren Cattrina Magnusdotter med dess man Henning Persson i — mg 2. dottern Annika Månsdotter med Per Nilsson i Nygård 3. sonen Sven 21 åhr, myndig 4. sonen Johannes 18 åhr gl omyndig….

Anges i hf-längder född 1732

Generation IV

20 fm ff

Håkan Månsson. Död 1741-08 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Testamentspenningar för ”[Aug. 30] Håkan Månss i Fröneskruf och Sonen”

Omnämnd i Hälleberga kyrkas räkenskaper 1726 för frivillig gåva 29 april (LIa:1 p 170) Dito januari 1725 ”Håkan Månsson i Frönsekruf S g” (sid 165). Dito 1724 2 februari ”Håkan Månss i Fröneskruf H: k. g.” (Sid 161). Dito april 1722 (sid 153). Dito 15 dec 1721 (sid 149). Dito nov. 1719 ”Håkan i Frönseskruf… ” (sid143).

Barn med Maria Thoresdotter (Död 1770-01-21 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H).

Barn:

10 Sven Håkansson. Född 1726 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Död 1792-05-30 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H.

21 fm fm

Maria Thoresdotter. Död 1770-01-21 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H. Enk. Maria Tors dotter från Fröneskruf Söragd. död af bröstsjuka. Far: 42 Thore.

22 fm mf

Nils Persson. Född omkring 1693. Enligt husförhörslängden AI:1, Hälleberga socken, sid 312 var Nils född 1693. Enligt samma längd sid 110 var han 1747 60 år gammal, dvs född ca 1687. Död 1767-11-08 Kliftetorp, Hälleberga sn, H.

Barn med Lena Samuelsdotter (Född omkring 1700. Död 1773-10-13 Kliftetorp, Hälleberga sn, H 81).).

Barn:

11 Annika Nilsdotter. Född omkring 1732 Kliftetorp, Hälleberga sn, H. Död 1803-04-17 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H.

23 fm mm

Lena Samuelsdotter. Född omkring 1700. Anges vid dödstillfället 1773 vara 73 år, dvs född ca 1700. Det överensstämmer med husförhörslängden AI:1 sid 312. Samma längd sid 110 anger att hon var 50 år 1747, vilket skulle ge födelseåret 1697. Död 1773-10-13 Kliftetorp, Hälleberga sn, H. 73 år.

26 mf mf

Håkan Olofsson. Född 1673. Anges i hf-längden 1747 (Hälleberga sn) vara född 1673. Död 1748-02-16 Nygård , Hälleberga sn, H. Hf-längden belägger Håkan Olofsson som far till Karin, gift med Nils Persson. Testamentespenningar betalas för ”Håkan Olofs ifr Nygård” den 28/2 1748 (Kyrkoräkenskaper LIa:2 (1747-1794) sid 6).

Ger frivillig gåva till kyrkan 11/4 1725 ”Håkan Olufsson i Nygård h: k: gl: — 16” (Kyrkoräkenskaper LIa:1 p 165).

Taxeringslängd 1744, Nygård: Håkan Olofsson, 1 man, 1 ”husfru”, 1 dotter (EV:1 p 395)

Mantalslängd 1746, Nygård: Håkan Olsson – enkling, dot: Karin

(Mtl 1717 är Nygård öde och saknar brukare).

Barn med Bengta Jonsdotter (Död 1745-05 Nygård , Hälleberga sn, H).

Barn:

13 Karin Håkansdotter. Född 1725-03-02 Nygård , Hälleberga sn, H. Död 1803-02-20 Nygård , Hälleberga sn, H.

27 mf mm

Bengta Jonsdotter. Död 1745-05 Nygård , Hälleberga sn, H. Kyrkoräkenskaper,   testamentspenningar: Maji 27 hust. Bengta Jonsdr. i Nygård

Mtl Hälleberga 1717 anger Nygård som öde, 1718 heter brukaren Johan. Kan han vara Bengtas   far? Johan i Nygård figurerar även i kyrkoräkenskaperna från o m ca 1720.

Generation V

42 fm fm f

Thore. Död 1718 Fröneskruv, Hälleberga sn, H. Testamentspenningar Thore i Fröneskruf – 16

Sannolikt identisk med den Tore som nämns i mantalslängderna som brukare i Fröneskruv från och med 1669. Möjligen var han son till någon av de tidigare brukarna, Börge eller Nils.

Barn med ?.

Barn:

21 Maria Thoresdotter. Död 1770-01-21 Fröneskruv Södragård, Hälleberga sn, H.

Familjen, gården och fotografiet (exemplet Vetlycke)

Etiketter

Farfars släkt, Foton, Kalmar län, Torsås

Att låta fotografera familjen uppställd med den egna gården / huset som bakgrund var något som mer eller mindre ”hörde till” när fotografier blev vanligt förekommande. Bilderna ramades in och hängdes upp på väggen eller beställdes i vykortsformat och skickades/gavs bort till släkt och vänner. Sin storhetstid hade dessa bilder under perioden ungefär från förra sekelskriftet och fram i 1930-40-talen. Sedan tog antagligen flygfotografiet lite över den rollen. I bakgrunden kan man nog ana stolthet och status – familjen, hemmet och jorden var det centrala i det gamla bondesamhället.

Med tiden har många av dessa bilder naturligtvis fallit i glömska när sammanhanget gått förlorat. Och som vanligt när inget finns skrivet på bilderna kan det vara svårt för en sentida betraktare att veta vad det är man ser. Bilden här ovan är just ett sådant fall. Ett fall som dock fick en lösning!

Fotot fanns på den gamla släktgården på min farfars sida, Emnabo i Torsås socken. När jag lånade det för inscanning för något år sedan sade det mig inte så mycket. Själva huset var dock en ledtråd. Typen av byggnad är vanlig i trakterna kring Torsås så det var säkert ett hus i närheten. En gissning var också att det var en gård som tillhört någon i släktkretsen kring Emnabo, även om man inte kunde vara helt säker. Ortnamn som Emnabo, Getnabo, Karsbo och Vetlycke dök upp i tankarna. Jag lade upp bilden i en intressegrupp för gamla och nuvarande Torsås-bor på Facebook. Fanns det möjligen någon som kände igen gården? Det var inte så osannolikt att den skulle finnas kvar…

Ingen viste, men det kom några svar. Ett tips jag fick var att det kunde vara en gård i Vetlycke. Huset och hur det såg ut runt omkring verkade stämma med ett hus i bokverken Sveriges Bebyggelse från 1950-talet och Gods och Gårdar från 1939. Vetlycke 5:1 eller i den äldre boken Vetlycke 2 eller Norra Vetlycke. En gård som sades vara en släktgård sedan 1827, huset byggt 1911, ägare 1939 Gustaf Mauritz Persson, son till Per Månsson. Lite arkivstudier visade att dessa personer faktist var mina släktingar. Per Månsson var kusin till min farfars mor. Gustaf Mauritz således min farfars syssling. Det såg lovande ut, till och med mycket lovande!

För att få en slutgiltig bekräftelse började jag spåra levande släktingar, vilket med ledning av uppgifterna i nämnda bokverk lät sig göras utan större svårigheter. Gården verkade fortfarande vara i släkten. Vanliga söktjänster på Internet som birthday.se och Eniro gav de uppgifter som behövdes. Jag skrev ut en kopia av bilden och ett brev med vädjan om hjälp och skickade iväg det till den äldsta levande släkting jag kunde spåra. Någon vecka senare kom ett telefonsamtal från en dotter till den uppspårade släktingen. Jodå, visst stämde det! Bilden föreställer gården Vetlycke 5:1, tidigare Norra Vetlycke 2.

Gustaf Mauritz Persson övertog gården 1928. Han var född i gården 1896 som äldste son till Per Månsson (8/11 1861-23/12 1937) och Annette Maria Petersdotter (1867-1940). Det är alltså Per Månsson och hans hustru Annette Maria som tillsammans med barnen poserar framför gården på bilden. Deras barn var förutom Gustaf Mauritz: Gärtrud Elisabet (1898-1989), Bror Gerhard (1900-1973), Erik Robert (1901-1974?), Karin Gunhild (1902-1981) och Per Artur (1907-?). En av sönerna saknas på bilden. Av barnen utvandrade Erik Robert 1923 till USA och Per Artur till Kanada 1927. Hur det gick för dem på andra sidan Atlanten vet jag inte.

Per Månsson var son till Måns Andersson (1817-1898) från Kvilla nr 2 (äldre stavning Qvilla). Måns gifte sig med Gertud Larsdotter (1821-1900) från Stora Emnabo. De övertog gården i Vetlycke efter Gertruds syster Maria och Måns bror Nils som hade köpt gården ca 1827. De var dock barnlösa. Gertrud och Maria hade en bror Anders (1809-1894), som blev min farfars morfar.